Med en attityd av mindfulness

När jag har min yogaklass på Timmermansgården pågår det samtidigt en kurs i mindfulness. Så en dag pratade vi lite om mindfulness och jag sa att yoga är också mindfulness. Ja man kan ju göra allt med helt fokus på nuet och med medveten närvaro men yogans asanas är ett perfekt tillfälle att praktisera. Och det är genom att vara helt närvarande i kroppen och andningen och nuet som det blir yoga.

Jag tycker det är lättare att känna och hitta i yinyogan när man är så länge i positionen. Det blir så tydligt att man bara ÄR i kroppen i nuet och accepterar det som händer här och nu. När man gör asanas på ett mer klassiskt vis är det lättare att börja tänka på annat. – Gör jag rätt? Hur ska jag gå ur positionen? Hur länge ska jag stå? Vilken asana ska jag göra sen?
För mig är det så i alla fall. Men om man har en attityd av mindfulness får det man gör en helt annan dimension. Jag läste nån gång att “det är bättre att göra 10 minuter yoga med fullt fokus och medvetenhet än att göra 1 timme utan”. För vad är asanas utan mindfulness egentligen? Stretch, styrketräning och kroppsövningar. Inget fel med det, men förhoppningsvis vill man få ut mer av yogan än det.

Men hur gör man då, för att få en attityd av mindfulness? Jo vi noterar helt enkelt tankarna, känslorna och förnimelser som dyker upp i kroppen. Vi blir medvetna om andningen, kroppen och sinnet. I positionerna. I pausen mellan positionerna. Och genom den här medvetenheten hittar vi stillheten. Mindfulness betyder att göra en sak i taget. Hela vår uppmärksamhet är på vad vi gör just nu, vad det än må vara. Dammsugning, matlagning, bilkörning. Eller asanas.

Vad är det för speciellt med 108?

108 är ett heligt nummer i många österländska religioner och det används flitigt, speciellt just inom religionen eller annat andligt. En mala, dvs ett radband som man kan använda under meditation eller när man sjunger mantran för att hålla reda på antal mantran med, har 108 kulor. Varför?, undrade någon och jag kom på att jag hört olika förklaringar, så jag var tvungen att kolla upp det. Och ja, det finns inte ett rätt svar, vad jag förstår, men många olika teorier.

Det här är en trolig, och som tilltalar mig:
Siffrorna 1, 0 och 8 representerar Ett ting, Ingenting och Allting (oändligheten). Så 108 står för alla dessa i ett och samma tal. Enheten, Tomheten och Oändligheten.

Ganska fint och efter att ha funderat på det lite kan man förstå att 108 har blivit ett viktigt nummer.

Hänförd av andning

Igår var sista gången på andningskursen jag haft på Sundbybergs Hälsocenter under tre veckor. Vi har pratat om andning, gjort uppmjukningsövningar för bröstkorg, axlar och nacke, gjort yoga nidra för att riktigt slappna av och gått igenom olika andningstekniker. Varje vecka fick deltagarna i uppdrag att träna teknikerna hemma och att lägga märke till sin andning lite mer.

Och det har varit otroligt bra och lärorikt. Jag står hänförd av den kraft andningen har. Det är en sån lycka när deltagarna berättar för mig hur olika tekniker hjälper dem i vardagen. En kvinna berättade att hon går igenom kroppen, kroppsdel för kroppsdel, som i yoga nidra, när hon inte kan somna på kvällen. Och en annan berättade att hon tar några djupa yogiska andetag och känner kontakten med kroppen och sängen när hon vaknar mitt i natten. Och det funkar. De hade somnat! Det är så roligt att se hur de tar till sig det jag lär ut och använder det som passar dem. Och att det faktiskt gör skillnad.

Jag hoppas kunna ha fler såna här andningskurser. Både i Sundbyberg och på andra ställen. Det känns som ett så bra och enkelt sätt att faktiskt hjälpa folk.

Så svårt att helt slappna av

Att det ska vara så svårt att slappna av. Helt slappna av alltså. Ofta när jag ligger i avslappning efter ett yogapass tycker jag att “nu är jag helt avslappnad”. Men så känner jag efter. Och då inser jag att jag ju ligger där och spänner mig lite i allafall och att jag kan slappna av lite till. Och efter ett tag tag kanske lite mer ändå.

Avslappningspositionen på rygg kallas för Savasana i yogan. Och det är den man längtar till när man är på en riktigt jobbig yogaklass. Den är belöningen. Och den är väldigt viktig. Det är under Savasana som allt faller på plats liksom. Och energierna som väckts till liv under passet får möjlighet att strömma, och sen lugna ner sig.

Man kan tro att det bara är att ligga där och slappa när man gör Savasana. Men så är det inte. Det gäller att vara medveten och aktiv i sin avslappning. En del hävdar att det är den svåraste positionen. Det har jag skrivit om förut i Savasana – en upplevelse av stillhet i hela kroppen.

Men väldigt många har svårt att slappna av. Jag ser ofta folk som ligger och rör på fingrarna. Petar sig på nagelbanden. Som faller för frestelsen att klia sig om det kliar istället för att försöka låta bli. Svårigheten med att riktigt slappna av sitter oftast inte i kroppen utan i huvudet. Det är inte lätt att slappna av när tankar om det som varit och det som ska hända sen snurrar runt i huvudet. Så man får försöka släppa  dom tankarna. Och istället fokusera på det som är lite mer neutralt och som inte stressar upp en. Som att fokusera på andningen eller hoppa med medvetandet från kroppsdel till kroppsdel. Och när man lyckas slappna av mer och mer i musklerna blir andningen lugnare och sen blir tankarna lugnare och till slut kanske man är så avslappnad i muskerna så man inte känner kroppen alls. Det är en häftig känsla.

Det är svårare än man tror. Att bara slappna av sådär. Men det är som alla andra positioner i yogan. Man får träna. Och ha tålamod.

Ge utan förväntan

En av mina vänner på Facebook hade lagt upp ett citat av Oscar Wilde idag:

“To give and not expect return, that is what lies at the heart of love.”

Att ge utan att förvänta sig något tillbaka. Det låter ganska svårt. Men jag tror man i förlängningen mår mycket bättre av det. Det kan vara kärlek. Att älska utan att kräva att den andra bekräftar en hela tiden. Eller att man hjälper någon med något för att man vill och utan att förvänta sig ens ett tack. Man kan till och med göra något för någon utan att den vet om det. Och utan att man talar om det efteråt.

Men som sagt, det är svårt. Många av oss vill ha bekräftelse hela tiden. På det man gör och säger. Men det är en bra träning på att se sina beteenden. Gör man vissa saker bara för att få beröm av sin chef? Är man på ett visst sätt när andra ser på? Säger man vänliga ord eller kärleksbetygelser bara för att få höra samma sak själv? Blir man besviken om ingen “gillar” det man skriver på Facebook? Ja det kan man fundera lite på och om man känner att man har lite för mycket behov av bekräftelse, kan man prova på att ge utan förväntan. Det känns bra det också.

Ha en “be better day”

När jag var på Satyananda ashramet i Bihar nyligen var det ganska många unga yogastudenter från Munger, staden där ashramet ligger, där. De hjälpte till att sjunga mantrat Hanuman Chalisa den 1 januari, så dagarna runt nyår såg man dem överallt. Någon berättade att yogaskolan de går på är på initiativ av ashramet men att de nu är lärare åt varandra. Så de äldre barnen lär de yngre. Och de var otroligt duktiga. Och disciplinerade. Och tålmodiga.

En av de lite äldre flickorna höll ett tal i samband med Hanuman Chalisa och hon föreslog att man skulle införa en “be better day” i sitt liv. Kryssa för en dag i månaden i kalenden och bestäm dig att på den här dagen ska du göra bra saker, vara snäll och en bättre människa hela dagen.

Det var en bra idé tycker jag. Man sprider positiv energi, gör andra gladare och som en bieffekt blir man gladare själv också. En “win-win situation”, som man skulle sagt i näringslivet.

Och vem vet, till slut kanske varje dag blir en “be better day”.

Hur andas du?

Jag håller på och förbereda en andningskurs som börjar nästa vecka så de senaste dagarna har jag läst om andning och studerat min egen andning. Och det är verkligen intressant! Första gången jag gjorde det var för ca 5 år sen när jag gjorde en kurs i yogisk livsstil och då blev jag helt fascinerad över mitt andningsbeteende. Hur jag inte andades alls när jag blev stressad till exmpel. Jag är lika fascinerad idag när jag studerar min andning. Hur den ändras under dagen och vid olika situationen. Testa själv! Man lär sig otroligt mycket om sig själv. Hur andas du när du precis vaknar? När du går ute i kylan? På mötet med chefen? När du står i kön i affären? När du lyfter händerna för att skriva på tangentbordet? Och om du kanske höll andan eller inte andades på ett bra sätt så ta ett par långa andetag och försök andas med magen, andas lugnt och fokusera på utandningen. Känn efter vad det gör med din kropp och din sinnesstämnning.

För andningen betyder mer än vi tror för hur vi mår. Det är lätt att bara strunta i den, vi andas ju automatiskt hela tiden, men om vi lär oss att andas på ett bättre sätt kommer vi må mycket bättre. Det vanligaste felet många gör är att man bara andas med bröstkorgen. Och det kan bero på att man har för tajta kläder i midjan, är stressad, eller som många gör – går och håller in magen hela tiden för att se smalare ut. Men att andas på det här sättet kan göra att du får spänningar i nacke, skuldror och övre delen av ryggen. Och eftersom andningen blir ganska ytlig får kroppen får inte tillräckligt med syre och man börjar kanske börjar andas fortare för att kompensera. Och så blir man stressad av sin andning.

Nä släpp ut magen! Och använd den när du andas. När du andas in, ska magen gå ut och när du andas ut går magen in. Titta på små barn, det är så de andas, det är det naturliga sättet.

Jag brukar säga att ska du göra en sak för att förbättra din hälsa, börja med din andning. Lär dig andas ordentligt. Gör någon andningsövning varje dag. Och du kommer må så mycket bättre!

Yoga i Indien? Här är några tips

Det slog mig att jag har ganska många resetips om man vill åka och yoga i Indien. Jag har ju rest och yogat en del i Indien. Och hört talas om och fått tips på ställen jag ännu inte hunnit besöka. Så jag tänkte jag kan dela med mig lite. Har du några tips? Dela med dig du också under kommentarer.

Here we go:

Rishikesh
I “yogans huvudstad” finns det självklart massa ashram och yogalärare. När jag var där bodde jag på Anand Prakash Yoga Ashram och jag tyckte det var bra. Det var inte jättesträngt, man kunde komma och gå som man ville och de hade morgon- och eftermiddagsyoga.

Ett annat ashram som verkade bra var Omkarananda Ganga Sadan  där Usha Devi har Iyengaryoga. Jag tror man både kan bo där eller bara gå på drop-in-yoga.

Ett ashram som jag också hörde talas om var Phool Chatti Ashram, som ligger lite utanför Rishikesh.

I början av mars varje år är det en stor yogafestival på Parmarth Niketan ashram.

.

Dharamsala
Tyvärr har jag ännu inte kommit till Dharamsala i norra Indien, men någon gång ska det bli. Då kommer jag gå på en buddustisk meditationskurs på Tushita Meditation Centre, som har hört ska vara bra.

.

Goa
Jag har gått på yogalärarutbildning på Ashiyana i Mandrem i norra Goa. Det var ett jättefint ställe, även om jag inte rekommenderar deras yogalärarutbildning. Men de har en hel del andra retreater.

I Anjuna finns Brahmani yoga som jag hört ska vara bra.

I Arambol i norra Goa finns Himalayan Iyengar Yoga Centre, om man vill fördjupa sig i Iyengaryoga. De finns också i Dharamsala på sommarhalvåret.

Akhilesh (Neo yoga), en lärare som jag hade i Goa och som var bra, har utbildningar och klasser i Arambol och i Dharamsala.

.

Kerala
Min indiske yogalärare Saji (Vashista Yoga) har yogalärarutbildningar och retreater i Kerala.

Sivananda ashram utanför Trivandrum är ett bra och trevligt ställe. Inte så jättestrikt och man träffar massa trevliga  människor från hela världen. Ett bra sätt att få tips om ställen och lärare…

Jag har också hört att deras ashram Sivananda Kutir i Uttarkashi i norra Indien ska vara väldigt bra.

I strandbyarna Varkala och Kovalam finns yogalärare som man kan gå på enstaka (eller fler) lektioner hos.

I Kerala finns även Ammas stora rosa ashram. Amma är den kramande gurun och jag har hört vissa som tycker hennes ashram är bra. Och andra inte.

I Tamil Nadu, nära Kerala finns zenbuddistiska meditationsstället Bodhi Zendo, som jag hört ska vara väldigt bra.

.

Mysore
Mysore är väl mest känd för Ashtangayogan och det är många som åker till Pattabhi Jois yogashala i Gokulam i Mysore. När jag var i Mysore gick jag en månad hos Acharya Venkatesh, som var sträng men mycket bra och kunnig.  Han är också känd som “the back bending guru”.

Jag gick också en anatomikurs för Noah McKenna när jag var där. Han håller till på Mystic School och har klasser, anatomikurser och yogalärarutbildningar

.

Chennai med omgivningar
Krishnamacharya Yoga Mandiram har många spännande kurser. Dit ska jag också åka nån gång…

Och är man i området är det säker spännande att besöka Auroville, en experimentell kommun grundad av The Mother. Meningen med Auroville är att nå fram till ett sätt att leva ett djupare och mer fulländat liv och att visa på möjligheterna i den mänskliga utvecklingen genom ett förändrat medvetande.

Se på den här dagen

Igår hade jag en riktig slödag då jag bara skrotade runt, plockade här, plockade där, surfade lite, kollade lite på Vinterstudion på TV, läste i en bok, bläddrade i en annan… Så när dagen var slut tänkte jag: “Vad har jag gjort idag egentligen?” och så fick jag känslan av att jag “slösat bort” dagen. Men sen tänkte jag att ibland behöver man ha såna här dagar av ingenting. För att låta kroppen och sinnet vila och nästan ha lite tråkigt. För i det där långsamma och tråkiga ges möjlighet att tänka nya tankar eller få nya idéer. Och faktiskt, när jag tänker på det så hade jag en del bra tankar igår, jag planterade lite nya idéer och frö hos mig själv som kanske växer fram till nåt nytt. Och det hade inte hänt om jag hade haft fullt av aktiviteter hela dagen.

Det är precis som Kalidasa skriver i en av mina favoriter. Varje dag är livet. Och livet är långsamt och eftertänksamt ibland. Och sjudande av aktivitet och energi ibland.

Look to this day:
For it is life, the very life of life.
In its brief course
Lie all the verities and realities of your existence.
The bliss of growth,
The glory of action,
The splendour of achievement
Are but experiences of time.

For yesterday is but a dream
And tomorrow is only a vision;
And today well-lived, makes
Yesterday a dream of happiness
And every tomorrow a vision of hope.
Look well therefore to this day;
Such is the salutation to the ever-new dawn!

Kalidasa, ca 400-talet

Töcken under täcke

Sedan jag kom hem från Indien i fredags kväll har jag legat däckad under täcket. I ett töcken av feber, frossa och magont. Förvirrade feberdrömmar. Sängkläder som trasslar in sig. Hitta ett nytt sätt att ligga på. De två första dagarna var det bara sängen, toaletten och köket som gällde. För att försöka få lite vätska i mig. Det är intressant att se hur man blir när man blir riktigt sjuk. Hur man går ner på nån slags “basnivå” och bara tänker på sig själv. Saker som annars är viktiga blir totalt oviktiga. Väskan är ouppackad, disken får stå odiskad, jag bara släpper saker där jag står. “Det får jag ta sen”.

Igår kväll vände det plötsligt. Det magonda försvann och jag kände mig hungrig! Vilken lycka! Men vilken pärs det varit. Jag kan inte komma ihåg när jag mått så dåligt sist. Jag är ju extremt sällan sjuk, det är två år sen jag var förskyld sist, och jag inser hur lyckligt lottad jag är. Att jag är så frisk och inte skadad på annat sätt. För de finns de som alltid har ont, de som har riktigt allvarliga sjukdomar och det finns så många runt om i världen som har det eländigt.

Jag vill tipsa om två riktigt bra bloggar, som ger inblick i andras svårigheter, glädje och sorg:

• Gunilla, som jag sjöng med i en kör för länge sen fick bröstcancer i somras. I sin blogg “Sång för livet” skriver hon på ett otroligt gripande sätt om sin kamp mot cancern och sin glädje till sången.
• Min före detta kollega Linda fick “Världens tuffaste jobb” av Kooperation utan gränser och är nu i Uganda och lever som bonde i tre veckor. Hon skriver också otroligt bra och inlevelsefullt i “Tuffaste bloggen“.

Idag känns det ännu lite bättre. Det kanske är dags att packa upp ryggsäcken…