Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Var sak har sin tid…

buddha

Jag tar en paus på bloggen igen.
Kanske tar det slut. Kanske återkommer jag. Kanske sporadiskt.
Jag har så mycket annat att tänka på just nu.
Var sak har sin tid.

Om du vill se vad jag håller på med och få lite yoga- och meditationsinspiration kan du gilla min sida på Facebook.

 

 

Ute ur retreatbubblan

ims3

Sen en dryg vecka är jag tillbaka i världen igen. Det har verkligen känts som att vara i en bubbla, de här tre månaderna som jag varit på meditationsretreat. Det enda jag behövde göra var att träna på att vara mindful. I varje ögonblick. Jag har inte behövt ta några beslut, inte behövt laga mat och jag har inte fått veta något som hänt i världen (förutom presidentvalet, det fick vi reda på…). Jag har varit tyst och inte haft mobil eller dator.

ims2

När man skär ner på allt det här yttre så blir sinnet lite mer stilla och det är lättare att se vad det håller på med. Och det är det man gör när man mediterar. Notera vad som händer just nu. ”Just watch your mind”, som en av mina lärare sa. Det är så intressant och fascinerande att se vad sinnet kan hitta på. Och så tror man på det. Och reagerar. Så det är häftigt när man kan genomskåda det. Och se att ”inget av det här är ju sant”.

ims4

 

Dagarna har varit fyllda av meditation, både gående och sittande. Och mindfulnessträning i allt man gör. När man äter, borstar tänderna och gör sitt ”yogijobb”, sin arbetsuppgift som alla gör ca 45 minuter om dan. Jag diskade lunchdisken tillsammans med en kvinna från Schweiz.

ims1

Jag har gjort dagliga vandringar i den fantastiska skog som finns där. Sett sommaren bli till höst med alla vackra färger. Och vadat i både löv och snö.

ims6

Varje morgon innan första meditationen gick jag till yogarummet och yogade 45 minuter. När man sitter så mycket som man gör på retreat  är det extra viktigt att göra asanas. Så det var ett skönt sätt att börja dagen på.

ims7

Jag har också haft fantastiska lärare att lära av. Man träffar sina lärare varannan eller var tredje dag i en kvart, för att få instruktioner eller fråga saker. Och varje kväll är det ett dhammatal, en föreläsning, om meditation eller något ur Buddhas lära.

Det har verkligen varit tre intressanta och lärorika månader. Det har både varit kul och jobbigt. Och det tar nog sin tid att smälta allt.

Nu är det skönt att vara hemma igen. Och mindfulnessträningen fortsätter. Det är lite svårare att komma ihåg att vara mindful i vardagen, men desto viktigare!

Tystnad

ims500

Meditationssalen på IMS

Jag hade min sista yogaklass på ett tag igår. Imorgon åker jag till Insight Meditation Center i USA för att vara på meditationsretreat under hela hösten. Tre månader.

Så igår när vi stod stilla efter ett stående flöde och jag påminde om att hitta tillbaka till närvaron i kroppen och att känna efter hur det känns så slog det mig: Det är det här jag kommer göra i tre månader! Träna på att vara närvarande i kroppen och det som händer hela tiden. Att vara med det som är. Studera kroppen, känslor och tankar. ”Knowing what is happening in the present moment”, som en lärare jag hade sa.

ims500_2

Över entrén till IMS står det Metta, kärleksfull vänlighet. På lördag kommer jag dit och retreaten börjar.

Det känns både lite läskigt och lyxigt. Tänk att jag har möjlighet att ge mig själv den här pausen. Och tre månader känns långt nu, men sen vet man hur det är. Helt plötsligt har de där tre månaderna gått och jag är hemma igen. Förhoppningsvis med några fler insikter om mig själv.

Nu är det dags att gå in i tystnaden. Både på retreat och här på bloggen.

Jag har lagt till några bilder från IMS hemsida här i bloggen så du kan se lite hur det ser ut. Om du vill se mer finns ett bildspel på deras hemsida.
http://dharma.org/about-us/virtual-tours/tour-our-centers

ims500_3

God mat och enkelt men eget rum.

jm

De senaste veckorna har varit fyllda av ny inspiration och experimenterande. Det började med att jag var på en tredagars workshop med Julie Martin som var i Stockholm och som jag tycker är en väldigt bra lärare. Jag var ju på ett retreat med henne i Goa i vintras och fick inspiration. Nu fick jag ännu mer. Det jag gillar med Julie är att hon utmanar det konventionella tänkandet i yogan. Att det ska var på ett visst sätt. Att en position måste se ut si och så och att man gör en viss sekvens hela tiden. Vi människor behöver röra på oss på alla möjliga sätt. Hålla oss rörliga och vara mer i flöde och fjädrande för att stimulera fascian, istället för att stretcha länge.

tarnasommar16

Savasana efter utomhusyoga

Så det har jag utforskat efter det. Veckan efter workshopen hade jag en yogavecka på Tärna folkhögskola, så de fick vara mina ”försökskaniner”. Jag gjorde alla rörelser lite mer rörliga, gjorde lite av det jag gjort med Julie på workshopen och försökte inspirera alla till att verkligen känna efter vad som känns bra. Just nu. Det var en fantastisk grupp jag hade, som villigt provade på allt jag föreslog och många sa efteråt att de tyckte det var skönt att få vara lite mer rörlig. Det kändes friare på nåt sätt. Och det är precis vad jag också tycker.

Med inspiration från det mer flödande och fjädrande gjorde jag om solhälsningen. Så det blev en ny variant som jag gjort en del sen dess. Jag tycker själv den är mycket skönare, och kul med variation. Så här ser den ut:

Nu kommer jag fortsätta experimentera med min yoga. Det passar bra eftersom jag åker till USA på meditationsretreat i tre månader höst. Då kan praktisera för mig själv och utforska hur det känns. Sen får vi se vart det leder.

Julie Martin har numera onlineklasser på Eckhart yoga om du vill prova att yoga med henne.

Sommarledigt!

sommargras

Jag jobbar i sommar. Men jag har inte lika många klasser som vanligt så det är lite lugnare. Förutom de två veckorna jag kommer vara på Åsa och Tärna folkhögskola. Då blir det intensivt! Och kul!

Så jag tar mig tid att vara lite slö och ”semestra” på dagarna. Jag vill utforska lite fler av alla fina vandringsleder som finns här runt Stockholm. Jag har massa böcker att läsa och så ska jag sätta fart att rensa ur skåp och lådor. Men utan måsten.

Däremot tar jag lite sommarledigt här på bloggen. Om jag inte får nån jätteinspiration att skriva nåt, man vet aldrig… Jag är ju inte superaktiv annars heller men jag har hela tiden nånstans i bakhuvudet att ”jag kanske ska skriva nåt”. Så jag släpper det ”måstet” för ett tag.

Jag har ju skrivit några år nu. I höst blir det 7 år! Och mycket har ändrats sen dess. Hur jag ser på yogan och vad som är viktigt och hur jag praktiserar. Och det är ju så det är. Vi ändras och utvecklas hela tiden. Om du vill läsa några gamla bloggposter under sommaren så är de här de som är mest lästa sen jag började. Det verkar vara populärt med höfter…

widebarnen2016_150Och så vill jag tipsa om att jag gör en sommarinsamling till barnhemmet jag hjälper i Indien. Vill du hjälpa till och ge ett bidrag? Alla bidrag är varmt välkomna, stora som små! Sätt in din donation på mitt bankkonto för barnhemmet. Kontonr (SEB): 5699 3157632 eller skicka via Swish till 070-6326062.
Läs mer om barnhemmet och mina insamlingar

 

Ha en riktigt härlig sommar! Och du passar väl på att yoga lite extra? Det finns massa utomhusyoga att gå på, har jag sett, eller yoga hemma. På min hemsida har jag lite inspiration för det.
Eller kom och yoga med mig! Jag har yinyoga på Salve på Söder några kvällar i sommar och en sensommaryogakurs i slutet av sommaren. Se mer på min hemsida.

 

salomon

Jag hörde precis historien om kung Salomons ring, som ger en sån bra lärdom om livets förgänglighet. Så jag delar med mig av den här:

One day Solomon decided to humble Benaiah ben Yehoyada, his most trusted minister. He said to him, ”Benaiah, there is a certain ring that I want you to bring to me. I wish to wear it for the Sukkot festival, which gives you six months to find it.”

”If it exists anywhere on earth, your majesty,” replied Benaiah, ”I will find it and bring it to you, but what makes the ring so special?”

”It has special powers,” answered the king. ”If a happy man looks at it, he becomes sad, and if a sad man looks at it, he becomes happy.” Solomon knew that no such ring existed in the world, but he wished to give his minister some added humility.

Spring passed and then summer, and still Benaiah had no idea where he could find the ring. On the day before Sukkot, he decided to take a walk in one of the poorest quarters of Jerusalem. He passed by a merchant who had begun to set out the day’s wares on a shabby carpet. ”Have you by any chance heard of a special ring that makes the happy wearer forget his joy and the broken-hearted wearer forget his sorrows?” asked Benaiah.

He watched the elderly man take a plain gold ring from his carpet and engrave something on it. When Benaiah read the words on the ring, his face broke out in a wide smile.

That night the entire city welcomed in the holiday of Sukkot with great festivity. ”Well, my friend,” said King Solomon, ”have you found what I sent you after?” All the ministers laughed and Solomon himself smiled.

To everyone’s surprise, Benaiah held up a small gold ring and declared, ”Here it is, your majesty!” As soon as Solomon read the inscription, the smile vanished from his face. The jeweler had written three Hebrew letters on the gold band: Gimel, Zayin, Yud, which begin the words ”Gam zeh ya’avor – This too shall pass.”

At that moment Solomon realized that all his wisdom and fabulous wealth and tremendous power were but fleeting things, for one day he would be nothing but dust.

 

Släppa taget

ims

Det finns många meditationscenter i USA och det är två stora center inom den tradition där jag praktiserar. Spirit Rock utanför San Fransisco där jag var i februari förra året och IMS, Insight Meditation Society i Massachusetts. På IMS har de en tremånadersretreat som de haft sen centret startade för 40 år sen. Det är en tradition från Buddhas tid, att munkarna och nunnorna stannade på ett ställe och praktiserade intensivt under regnperioden som var 3 månader.

Jag känner några som har varit på IMS tremånadersretreat och det har varit lite lockande att åka på den. Nån gång. Om några år kanske… Senare… Men så började jag fundera. Varför vänta? Man vet inte vad som händer i framtiden, så det är väl lika bra att göra det jag vill. Nu. Och så känner jag att jag vill ta en paus efter 5 år som yogalärare på heltid med många klasser på kvällar och helger. En paus med mig själv. Så jag bestämde att åka på tremånadersretreaten i höst!

Jag bokade redan i höstas, för platserna tar slut fort, och sen började ”the pre-retreat-period”, som en av mina lärare kallade det och som hon tycker är lika viktig som retreaten. Då jag får lära mig att släppa taget. Släppa taget om klasser och uppdrag. Ta beslut och fixa för lägenhet och räkningar och att tänka på allt som eventuellt behöver tas hand om när jag är borta. Släppa kontrollen över allt det. Och att släppa kontrollen över vad jag ska göra efteråt. Jag har bestämt att jag tar beslut om klasser och uppdrag när jag kommer hem (förutom mina löpande klasser på Puls & träning och i Sundbyberg som jag fortsätter med). Det känns på ett sätt som en frihet att inte bestämma. Jag får se hur det är och hur jag känner när jag är hemma igen. Ibland måste man släppa taget för att nytt ska kunna komma in. Och ha tillit till att det löser sig.

Att åka på en så lång retreat känns både spännande och fantastiskt och läskigt. Ibland tänker jag att ”vad har gett mig in på” men oftast känner jag att det ska bli så skönt att bara va. Att det enda jag behöver göra under tre månader är att träna på att vara närvarande med det som är just nu. Och få handledning och kunskap av fantastiska lärare. Vilken resa det kommer att bli!