Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Tystnad

ims500

Meditationssalen på IMS

Jag hade min sista yogaklass på ett tag igår. Imorgon åker jag till Insight Meditation Center i USA för att vara på meditationsretreat under hela hösten. Tre månader.

Så igår när vi stod stilla efter ett stående flöde och jag påminde om att hitta tillbaka till närvaron i kroppen och att känna efter hur det känns så slog det mig: Det är det här jag kommer göra i tre månader! Träna på att vara närvarande i kroppen och det som händer hela tiden. Att vara med det som är. Studera kroppen, känslor och tankar. ”Knowing what is happening in the present moment”, som en lärare jag hade sa.

ims500_2

Över entrén till IMS står det Metta, kärleksfull vänlighet. På lördag kommer jag dit och retreaten börjar.

Det känns både lite läskigt och lyxigt. Tänk att jag har möjlighet att ge mig själv den här pausen. Och tre månader känns långt nu, men sen vet man hur det är. Helt plötsligt har de där tre månaderna gått och jag är hemma igen. Förhoppningsvis med några fler insikter om mig själv.

Nu är det dags att gå in i tystnaden. Både på retreat och här på bloggen.

Jag har lagt till några bilder från IMS hemsida här i bloggen så du kan se lite hur det ser ut. Om du vill se mer finns ett bildspel på deras hemsida.
http://dharma.org/about-us/virtual-tours/tour-our-centers

ims500_3

God mat och enkelt men eget rum.

jm

De senaste veckorna har varit fyllda av ny inspiration och experimenterande. Det började med att jag var på en tredagars workshop med Julie Martin som var i Stockholm och som jag tycker är en väldigt bra lärare. Jag var ju på ett retreat med henne i Goa i vintras och fick inspiration. Nu fick jag ännu mer. Det jag gillar med Julie är att hon utmanar det konventionella tänkandet i yogan. Att det ska var på ett visst sätt. Att en position måste se ut si och så och att man gör en viss sekvens hela tiden. Vi människor behöver röra på oss på alla möjliga sätt. Hålla oss rörliga och vara mer i flöde och fjädrande för att stimulera fascian, istället för att stretcha länge.

tarnasommar16

Savasana efter utomhusyoga

Så det har jag utforskat efter det. Veckan efter workshopen hade jag en yogavecka på Tärna folkhögskola, så de fick vara mina ”försökskaniner”. Jag gjorde alla rörelser lite mer rörliga, gjorde lite av det jag gjort med Julie på workshopen och försökte inspirera alla till att verkligen känna efter vad som känns bra. Just nu. Det var en fantastisk grupp jag hade, som villigt provade på allt jag föreslog och många sa efteråt att de tyckte det var skönt att få vara lite mer rörlig. Det kändes friare på nåt sätt. Och det är precis vad jag också tycker.

Med inspiration från det mer flödande och fjädrande gjorde jag om solhälsningen. Så det blev en ny variant som jag gjort en del sen dess. Jag tycker själv den är mycket skönare, och kul med variation. Så här ser den ut:

Nu kommer jag fortsätta experimentera med min yoga. Det passar bra eftersom jag åker till USA på meditationsretreat i tre månader höst. Då kan praktisera för mig själv och utforska hur det känns. Sen får vi se vart det leder.

Julie Martin har numera onlineklasser på Eckhart yoga om du vill prova att yoga med henne.

Sommarledigt!

sommargras

Jag jobbar i sommar. Men jag har inte lika många klasser som vanligt så det är lite lugnare. Förutom de två veckorna jag kommer vara på Åsa och Tärna folkhögskola. Då blir det intensivt! Och kul!

Så jag tar mig tid att vara lite slö och ”semestra” på dagarna. Jag vill utforska lite fler av alla fina vandringsleder som finns här runt Stockholm. Jag har massa böcker att läsa och så ska jag sätta fart att rensa ur skåp och lådor. Men utan måsten.

Däremot tar jag lite sommarledigt här på bloggen. Om jag inte får nån jätteinspiration att skriva nåt, man vet aldrig… Jag är ju inte superaktiv annars heller men jag har hela tiden nånstans i bakhuvudet att ”jag kanske ska skriva nåt”. Så jag släpper det ”måstet” för ett tag.

Jag har ju skrivit några år nu. I höst blir det 7 år! Och mycket har ändrats sen dess. Hur jag ser på yogan och vad som är viktigt och hur jag praktiserar. Och det är ju så det är. Vi ändras och utvecklas hela tiden. Om du vill läsa några gamla bloggposter under sommaren så är de här de som är mest lästa sen jag började. Det verkar vara populärt med höfter…

widebarnen2016_150Och så vill jag tipsa om att jag gör en sommarinsamling till barnhemmet jag hjälper i Indien. Vill du hjälpa till och ge ett bidrag? Alla bidrag är varmt välkomna, stora som små! Sätt in din donation på mitt bankkonto för barnhemmet. Kontonr (SEB): 5699 3157632 eller skicka via Swish till 070-6326062.
Läs mer om barnhemmet och mina insamlingar

 

Ha en riktigt härlig sommar! Och du passar väl på att yoga lite extra? Det finns massa utomhusyoga att gå på, har jag sett, eller yoga hemma. På min hemsida har jag lite inspiration för det.
Eller kom och yoga med mig! Jag har yinyoga på Salve på Söder några kvällar i sommar och en sensommaryogakurs i slutet av sommaren. Se mer på min hemsida.

 

salomon

Jag hörde precis historien om kung Salomons ring, som ger en sån bra lärdom om livets förgänglighet. Så jag delar med mig av den här:

One day Solomon decided to humble Benaiah ben Yehoyada, his most trusted minister. He said to him, ”Benaiah, there is a certain ring that I want you to bring to me. I wish to wear it for the Sukkot festival, which gives you six months to find it.”

”If it exists anywhere on earth, your majesty,” replied Benaiah, ”I will find it and bring it to you, but what makes the ring so special?”

”It has special powers,” answered the king. ”If a happy man looks at it, he becomes sad, and if a sad man looks at it, he becomes happy.” Solomon knew that no such ring existed in the world, but he wished to give his minister some added humility.

Spring passed and then summer, and still Benaiah had no idea where he could find the ring. On the day before Sukkot, he decided to take a walk in one of the poorest quarters of Jerusalem. He passed by a merchant who had begun to set out the day’s wares on a shabby carpet. ”Have you by any chance heard of a special ring that makes the happy wearer forget his joy and the broken-hearted wearer forget his sorrows?” asked Benaiah.

He watched the elderly man take a plain gold ring from his carpet and engrave something on it. When Benaiah read the words on the ring, his face broke out in a wide smile.

That night the entire city welcomed in the holiday of Sukkot with great festivity. ”Well, my friend,” said King Solomon, ”have you found what I sent you after?” All the ministers laughed and Solomon himself smiled.

To everyone’s surprise, Benaiah held up a small gold ring and declared, ”Here it is, your majesty!” As soon as Solomon read the inscription, the smile vanished from his face. The jeweler had written three Hebrew letters on the gold band: Gimel, Zayin, Yud, which begin the words ”Gam zeh ya’avor – This too shall pass.”

At that moment Solomon realized that all his wisdom and fabulous wealth and tremendous power were but fleeting things, for one day he would be nothing but dust.

 

Släppa taget

ims

Det finns många meditationscenter i USA och det är två stora center inom den tradition där jag praktiserar. Spirit Rock utanför San Fransisco där jag var i februari förra året och IMS, Insight Meditation Society i Massachusetts. På IMS har de en tremånadersretreat som de haft sen centret startade för 40 år sen. Det är en tradition från Buddhas tid, att munkarna och nunnorna stannade på ett ställe och praktiserade intensivt under regnperioden som var 3 månader.

Jag känner några som har varit på IMS tremånadersretreat och det har varit lite lockande att åka på den. Nån gång. Om några år kanske… Senare… Men så började jag fundera. Varför vänta? Man vet inte vad som händer i framtiden, så det är väl lika bra att göra det jag vill. Nu. Och så känner jag att jag vill ta en paus efter 5 år som yogalärare på heltid med många klasser på kvällar och helger. En paus med mig själv. Så jag bestämde att åka på tremånadersretreaten i höst!

Jag bokade redan i höstas, för platserna tar slut fort, och sen började ”the pre-retreat-period”, som en av mina lärare kallade det och som hon tycker är lika viktig som retreaten. Då jag får lära mig att släppa taget. Släppa taget om klasser och uppdrag. Ta beslut och fixa för lägenhet och räkningar och att tänka på allt som eventuellt behöver tas hand om när jag är borta. Släppa kontrollen över allt det. Och att släppa kontrollen över vad jag ska göra efteråt. Jag har bestämt att jag tar beslut om klasser och uppdrag när jag kommer hem (förutom mina löpande klasser på Puls & träning och i Sundbyberg som jag fortsätter med). Det känns på ett sätt som en frihet att inte bestämma. Jag får se hur det är och hur jag känner när jag är hemma igen. Ibland måste man släppa taget för att nytt ska kunna komma in. Och ha tillit till att det löser sig.

Att åka på en så lång retreat känns både spännande och fantastiskt och läskigt. Ibland tänker jag att ”vad har gett mig in på” men oftast känner jag att det ska bli så skönt att bara va. Att det enda jag behöver göra under tre månader är att träna på att vara närvarande med det som är just nu. Och få handledning och kunskap av fantastiska lärare. Vilken resa det kommer att bli!

 

Yoga utomhus

yogaute1

Så här när sommaren kommer är det skönt att yoga utomhus. Det ger en helt annan känsla än att yoga inne. Inomhus med slätt golv och matta är det lättare att fokusera på kroppen och hur man står och kanske gå mer inåt. Utomhus blir det en annan helhetskänsla. Av dofter och vind och sol och vyer. Och ett annat underlag, som gör att det kan bli svårare att stå. Det blir mer känsla än teknik.

Det är lätt att romantisera över hur det ska vara och man ser framför sig hur man yogar i en vacker park eller på en brygga i skärgården…

yogaute3

Eller varför inte på en lång sandstrand i soluppgången… :-)

yogaute2

Och visst, det är ju härligt, men det behöver inte vara perfekta förhållanden och det perfekta stället och perfekt väder.

Jag älskat att yoga ute när jag har möjlighet. Och det får bli som det blir. När jag var  på meditationsretreat förra veckan fanns det ingen plats att yoga inomhus. Men jag ville ändå göra lite asanas på morgonen eftersom man sitter mycket och det är skönt att komma igång med kroppen. Det var ganska kallt kl 6, så jag hade täckjacka, halsduk, mössa och vantar (i alla fall ett par dagar, sen blev det lite varmare…) och så gjorde jag det som funkade. Jag gjorde den indiska uppvärmningen, stolhälsningen, olika stående positioner, balanssekvenser och så hittade jag på en variant på solhälsning som jag gjorde mot ett staket som fanns på stenterrassen där jag var. Och jag hade en fantastisk utsikt, där på terrassen!

Så här gjorde jag:

-Börja i namaskar med handflatorna ihop framför bröstkorgen.
-Andas in och sträck upp armarna.
-Andas ut och fäll fram.

stang1

-Andas in och lägg händerna på räcket och sträck på ryggen. (Det är lite som hunden, som man ju kan göra såhär om man inte kan belasta handlederna).
-Andas ut.
-Andas in och lyft upp vänster ben. Lyft så högt du kan, böj benet och vrid upp höften och kom med höger fot över på vänster sida.

stang2

-Andas ut och kliv fram med höger ben.
-Andas in och sträck upp armarna till Krigare 1. Du får kliva bak lite med ditt vänstra ben så det blir ett lagom långt kliv.
-Andas ut, kliv ihop med fötterna och gör plankan mot staketet.

 

stang3

-Om du vill gör en armhävning.
-Och på en inandning, böj dig bakåt, lyft bröstkorgen och sänk axlarna i ett alternativ till kobran.

 

stang4

-Andas ut, kom tillbaka till ryggsträck mot staketet.
-Andas sen in och sträck upp armarna.
-Andas ut och avsluta i namaskar.
Gör sedan samma sak på andra sidan.

stang5

Så gå ut och yoga! Gör det du vill och känner för och det som funkar. Med eller utan skor och med eller utan matta. Och är du på en sandstrand eller på en mjuk gräsmatta är det ett perfekt ställe att träna huvudstående!

 

Retreat i Roslagen

barnenso

Det börjar bli som en tradition. När våren är som vackrast, mellan hägg och syren, packar jag väskorna och tar bussen till Barnens ö i Roslagen för meditationsretreaten ”Awakening the boundless heart-mind” med lärarna Catherine McGee och Yanai Postelnik, som Vipassanagruppen ordnar. Och så blir det även i år. Nu är det dags.

Det är så skönt att stanna upp och ta en paus. En paus och se allt det vackra i naturen. En paus med mig själv. Åtta dagar i tystnad och en möjlighet att fördjupa meditationen. Det blir spännande att se hur det blir den här gången. För varje retreat är så olika. Och jag lär mig något nytt om mig själv.

Jag har skrivit förut om mina erfarenheter från retreaten de andra åren jag varit där.
De kan du se här