När jag började med yoga var jag ganska stel. Faktiskt så var jag nog stel både i kroppen och sinnet. Men jag jobbade på. Först med kroppen. Jag kan komma ihåg första gången jag kom ner med fötterna i marken i Halasana. Helt plötsligt bara var golvet där och jag blev faktiskt lite förvånad. Nu är Halasana en favorit. Den sträcker hela baksidan av kroppen så skönt, samtidigt som den lugnar hjärnan. Jag blir avskärmad av världen och kan gå in i mig själv.
När man gör en asana kan man reflektera över vad den betyder egentligen. Varför har den fått sitt namn? Och hur kan jag använda det i mitt liv? Med Halasana, som fått sitt namn efter den indiska plogen (Hala), kan jag till exempel referera till en plog som plöjer gammal död jord att spira av nytt liv.
Enligt yogafilosofin lämnar alla våra handlingar och tankar spår i vårt medvetande. Precis som plogen lämnar spår i jorden. Både positiva saker och händelser och negativa sätter sina spår. Och grejen är att fokusera på de positiva och låta de negativa bli färre och inte så djupa. Tänk positivt även om det som känns tråkigt. Ploga positiva fåror i sinnet.
Och hur gick det med mitt stela sinne. Jo det har nog blivit bättre, men det märks inte lika påtagligt som med kroppen. I alla fall märker jag det inte lika mycket själv, för det är en lång och ständigt pågående process. Men ibland säger nån: ”Du har verkligen ändrats, du är så glad nuförtiden.” Och då tänker jag: ”Ja det stämmer faktiskt”. Mina positiva tankefåror har blivit fler.
Kommentera