Den senaste tiden har jag mer och mer försökt förflytta den känsla av stillhet och närvaro som jag hittar i meditationen till mina asanas när jag gör fysisk yoga. Jag har skrivit lite om det här för inte så lång tid sen i Fyll kroppen med närvaro.
I yinyoga är det inte svårt för där är man ju så stilla och det är ju som en typ av meditation. Men det är lite mer utmanande när jag gör vanlig klassisk yoga. Ibland går det jättebra, i stillhet mellan positioner när jag verkligen påminner mig om att hitta grundningen eller när jag håller en position länge. Och i positioner som jag gjort ofta och som min kropp känner sig hemma och bekväm i.
Men hur hittar jag den här närvaron och stillheten när jag flyttar mig mellan positioner, när jag gör obekväma asanas eller när jag gör solhälsningen?
Asana betyder egentligen att sitta. Och det var väl så det var tänkt från början. Att kunna sitta stadigt och bekvämt när man mediterar. I Patanjalis Yoga Sutras* står det Sthira sukham asanam. Sthira betyder stabil och stadig och sukha betyder bekväm, avslappnad eller följsam. Så sittandet ska vara stabilt och bekvämt alltså. Eller positionen, för asana har ju kommit att bli alla yogans kroppspositioner.
Det är lätt att glömma bort att asana ska vara stadig och bekväm när man ska försöka hänga med i alla positioner som man gör på yogaklassen eller som man ser på bilder på nätet. Men det viktiga är ju inte hur positionerna ser ut eller att man klarar av svåra positioner. Utan vad de ger. De ska inte ge en känsla av otillräcklighet och att man är stel eller dålig. Utan en känsla av lugn och stillhet. En känsla av att man är stadig och bekväm i kroppen. Och kanske även i sinnet.
Och om jag hittar den här stillheten och stadigheten i sinnet så kan jag ju försöka behålla den när jag gör solhälsningen. Jag rör mig och verkar aktiv. Men inuti är jag stilla.
*Patanjalis Yoga sutras, är den mest kända yogafilosofiskriften och där yogan beskrivs ordentligt för första gången, och är 196 verser som beskriver yogans mål, praktik, psykiska krafter och hur man når frihet. De lärde tvistar om när Patanjali levde, men de flesta verkar enas om 400 fKr.
Kommentera