Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Buddism’ Category

jamnmod

Jämnmod, upekkha, är den tionde och sista paramisen som jag nu reflekterat över hela våren i en yogakurs jag haft, och här på bloggen.

Och jämnmod är nog min favorit bland paramiserna just nu. Jag försöker verkligen att träna på den. Träna på att inte gå igång på allt som händer och som tar så mycket energi. Det är så lätt att hetsa upp sig över allt som händer i världen som man läser om i tidningen. Och om alla åsikter och tyckande på sociala medier. Jag försöker träna på att se och notera men att inte gå igång och bli fångad av det, inte reagera på alla tankar och känslor som dyker upp. Och det gör mig gladare och nöjdare.

Man brukar prata om jämnmod som att ”stå i mitten av allting”. Stå mitt i stormen utan att rubbas. Inte rygga bort från det obehagliga. Inte blunda för saker. Inte dras till det behagliga. Bara vara med det som är. Acceptera. Hitta en balans som kommer från en inre styrka och stabilitet. En känsla av ett inre lugn och en slags rymd där man kan hålla alla intryck utan att bli påverkad och reagera.

Jag hörde Gil Fronsdal, en amerikansk meditationslärare, berätta den här historien för att förklara:
”Om en fluga landar på en myra är det en stor sak. Det blir väldigt jobbigt för myran. Men om en fluga landar på en elefant, är det ingenting för elefanten. Den märker det inte. Vem är du? En myra eller en elefant? När du har problem och du tacklar dem som en elefant kommer det kännas annorlunda än om du relaterar till dem som en myra.”

Buddha pratade om “eight worldly winds”, de åtta världsliga vindarna. De är ”praise and blame, success and failure, pleasure and pain, fame and disrepute”. Och att det hela tiden svänger mellan dem – det blåser fram och tillbaka. Ena dagen blåser framgångsvinden, nästa dag misslyckas man. Ena dagen är man hyllad, nästa dag skäller nån på en. Visst är det härligt att lyckas med något men det är ingen idé att hålla fast vid det, för livet och allt annat ändras. Så jämnmod är hjälpmedlet mot att ryckas med i livets vindar. Givetvis ska vi kunna njuta av framgång, men samtidigt veta att det varar inte för evigt. Allt i livet är inte bekvämt och skönt. Det är jobbigt också. Men grotta inte ner dig i det jobbiga för det går över det med. Snart blåser en annan vind.

Försök att ta allt med ro, både det bra och det dåliga. Det tränar jag på.

Om du vill veta mer om paramis, de tio goda egenskaperna som är så bra att kultivera, så finns det massa att läsa och lyssna på online. Här är till exempel ett dhammatal (ett föredrag om buddas lära) med Andra Fella, en lärare i USA som ger en Introduction to Paramis. Och sen följer hon upp introduktionen med en serie där hon pratar om en eller två av dem, för att fördjupa. Du kan lyssna online eller ladda ner. På Audiodharma finns massa av andra intressanta dhammatal också. Liksom på Dharmaseed. Man kan lära sig hur mycket som helst!

Övning
Försök observera om och hur du reagerar på saker du ser och läser. Kan du se och notera eller blir du upprörd och vill reagera?
Hur reagerar du när någon ger dig beröm? När någon kritiserar dig? Kan du möta det med samma jämnmod?

 

Read Full Post »

metta

Sen ett tag tillbaka börjar jag min morgonmeditation med att sjunga Buddhas sutta om vänlighet, metta. Jag skrev om den i höstas i Strålande vänlighet. Och du kan lyssna på den där.

Metta är den nionde paramisen och många översätter det till kärleksfull vänlighet (loving kindness) medan andra bara säger vänlighet (kindness eller friendlines) eftersom ordet kärlek kan kännas lite stort. Vänlighet känns mer avslappnat. Mer inkluderande.

metta är en osjälvisk önskan om att alla ska vara lyckliga och må bra, en önskan om vänlighet och att det ska gå väl för alla i hela världen. Utan urskiljning och utan att kräva något tillbaka. Genom att träna sig på och odla metta kan man så småningom bli mer och mer vänlig och kärleksfull och kanske bli av med ilska och irritation. Och blir lyckligare själv.

Buddha lärde ut metta som ett botemedel mot rädsla. Ett hjärta fullt med rädsla blir hårt och vill skydda sig. Ett hjärta fyllt med vänlighet och kärlek är varmt och inkluderande. Så metta är verkligen något vi borde praktisera mer, i dessa tider av främlingsfientlighet, rädsla och ”ditt och mitt”.

Det vanliga är att man gör metta under tiden man mediterar. Kanske som en inledning eller avslutning på sin vanliga meditation. Eller så repeterar man metta-fraserna under hela meditationen. Det ger en bra koncentration.

När man praktiserar metta brukar man använda metta-fraser som man skickar till sig själv och andra. Man kan bestämma sina egna, de som känns bra för en själv. Jag brukar använda:
Må jag/du/alla ha frid i sinnet
Må jag/du/alla vara lycklig
Må jag/du/alla vara frisk
Må jag/du/alla känna mig trygg.

Och om man känner sig arg eller irriterad eller rädd, säg fraserna till dig själv. Om du blir irriterad på någon i trafiken eller tunnelbanan, sänd metta till den personen. Sänd till en person som du möter på gatan. Eller skicka till alla i ett rum, till en viss grupp som har det svårt, eller till alla i hela världen. Utan urskillning.

Övning
Träna på vänlighet i vardagen. Den här har jag delat här på bloggen förut, men den är värd att delas igen… Anushka Fernandopulle, en lärare på Spirit Rock meditationcenter utanför San Fransisco berättar här i videon om hur hon praktiserar metta i vardagen genom att önska alla runt omkring lycka och välgång. ”Guerilla metta practice” kallar hon det. Det kan du träna på i veckan! Hur känns det?

Read Full Post »

beslutsamhet

När Buddha satte sig ner under Bodhiträdet i Bodh Gaya i norra Indien för 2600 år sen sa han för sig själv att ”nu sitter jag här tills jag har nått upplysning”. Snacka om beslutsamhet! Även om han väl kände på sig att han var redo, för det tog ju bara en natt.

Paramisen beslutsamhet, eller aditthana som det heter på pali, handlar om att bestämma sig. Inte hålla på och vela utan bara gör. Även om det känns trögt. En lärare jag hade gav ett sånt bra exempel på det: Säg att man tänkt gå upp tidigt för att praktisera yoga eller meditation eller springa en runda. Klockan ringer, men istället för att gå upp börjar man tänka… ska jag? Eller ska jag inte? Jag kan meditera i eftermiddag istället? Eller lite kortare? Jag bara snoozar 5 minuter till… och så håller man på. Och det tar så mycket energi! Istället för att bara gå upp och sitta. Just do it!

För mig är det så. Jag har min morgonrutin och jag bara går upp och gör den. Ibland tänker jag att jag ska skippa och meditera på eftermiddagen istället. Men det blir aldrig av.

Att besluta sig för något är att göra det även om det inte är så bekvämt, och även om man inte har lust. Och det begreppet finns även inom yogan, tapas som är ihärdighet eller brinnande entusiasm. Det är en av yogans niyamas – våra attityder mot oss själva. Det har jag skrivit om förut i Yoga är inte för slöfockar.

När man sitter och mediterar kan man också praktisera beslutsamhet. Att bestämma sig för att sitta kvar, även om man blir rastlös. Att bara sitta kvar och fokusera på andningen. Och börja om igen och igen när tankarna vandrar iväg. Ibland kan det vara bra att säga sitt beslut eller intention precis i början när man sätter sig. ”Jag ska sitta och meditera i 45 minuter och fokusera på min andning och nuet” eller vad man nu beslutar. Jag gjorde det under en period när jag var ganska rastlös och ville sluta tidigare. Och det hjälpte faktiskt.

I sin yogapraktik kan man också träna beslutsamhet. Besluta sig för att gå till en klass en gång i veckan, att vara så närvarande som det går och träna på det, eller så kan man besluta sig för att träna på någon viss position. Och sen inte ge upp. Men se till att det inte blir en strävan.

Och när man tar beslut får man se till att det är kloka beslut, såna som är bra för mig och inte tvärt om.

Övning
Testa att under en dag, sätta ett beslut för den dagen, till exempel att inte stressa, bara tala vänligt, inte äta godis, ta en kort andningspaus på en minut en gång i timmen eller något annat du vill träna på. Påminn dig om ditt beslut under dagen och när dagen är slut kan du reflektera över hur det gick och hur det känns.

Read Full Post »

sann

Sanningsenlighet, eller att vara sann, finns både i buddismen (sacca på pali) inom yogan (satya på sanskrit) och i kristendomen och säkert i andra religioner. För det är ju något grundläggande i vår relation med andra och med oss själva.

Sanning är den sjunde av buddismens paramis, goda egenskaper, som jag reflekterar över under våren.

Och man kan se begreppet på två sätt. Ett sätt är att vara sann i sina intentioner och hur man uppträder. Att inte ljuga för andra eller lova något man inte kan hålla. Att vara ärlig, men medveten om sitt tal. För ärlighet kan även skada. Och det är ju som i begreppet etik, sila, som är en av de första paramiserna.

Men man ska också vara sann mot mig själv. Vad är min sanning? Vad känns rätt för mig? Och hur vet jag vad som är rätt?

Att vara sann och ärlig mot mig själv betyder också att acceptera det jag känner och tänker. Både det som är bra och dåligt. När vi blir medvetna och ser vårt beteende, reaktioner och tankar kan vi börja försöka ändra på det vi vill ändra. Och där hjälper också yoga och meditation. När vi är mer närvarande i kroppen kan vi se vad som pågår. Både i kroppen och i sinnet.

Så det är bra att träna på när du praktiserar yoga. Praktisera med medvetenhet om hur det känns just nu, idag. Inte hur det borde kännas eller vara eller hur det var förra gången. Var sann mot dig själv och acceptera dig själv och din kropp som den är idag. Just nu.

Det andra sättet är att se saker som de verkligen är, utan filter och det är det man tränar i meditationen, när sinnet har blivit något mer stilla.

”The practice of being honest about what is happening in the present moment”
– Gil Fronsdal, amerikansk meditationslärare

För det är ju det som är sant. Det som är just nu. Allt annat är tolkningar och värderingar och planerande och minnen.

Jag har skrivit en del om sanningsenlighet, satya, förut. Här kan du se de bloggposterna.

Övning
Reflektera på vad som är sant för dig och hur du kan vara sann mot dig själv. Kanske att säga nej till något du inte har lust med, men som du egentligen borde? Hur känns det? Kanske att säga ifrån när någon säger något du absolut inte håller med om, fast det kan kännas obehagligt. Hur känns det? Och hur känns det om du inte säger ifrån? Utforska hur det känns när det känns rätt och när det känns fel.

Read Full Post »

talamod

Att göra en sån här vacker mandala i sanden, kräver sitt tålamod. Den här fanns på stranden i Arambol i Goa.

Nästa i raden av de paramis, de goda kvaliteterna som jag reflekterar över den här våren (både på en yogakurs som jag har och här på bloggen) är tålamod, khanti.

Tålamod är verkligen en egenskap att odla i dagens samhälle. Allt ska gå så fort, man vill ha svar direkt och kunna ta reda på allt i ett ögonblick. Man vill kunna bli nådd och nå alla hela tiden. Jag kommer ihåg tiden innan internet när man fick ringa eller skicka brev om man vill något. Skicka efter en broschyr och informationsblad för att få reda på något. Nu är det svårt att tänka sig hur det var. Och det är klart det är mycket bättre och lättare nu. Men ibland var det skönt med den där långsamheten och tålamodet. Det blev lite tid för eftertanke.

Ett område där jag praktiserar tålamod är med min meditation. Det tar sin tid att utveckla den, men jag har tålamod och jag förväntar mig inga snabba resultat. Det är lite befriande på nåt sätt. Jag sitter och mediterar varje morgon och ibland går det framåt och ibland bakåt och mestadels känns det som det bara står stilla. Men det är ok. Jag har tid.

Det är likadant när man praktiserar yogans asanas. Det tar tid att hitta tekniken och styrkan och smidigheten som behövs, så man kan lika gärna träna sitt tålamod på samma gång. Om man till exempel är stel i baksidan av låren och vill bli smidigare så får man ge sig till tåls. Det kan ta år av regelbunden träning för att det ska bli bättre. Det räcker inte att stretcha 1-2 gånger i veckan. Ha tålamod med det du vill uppnå. Det blir bättre. Ge inte upp. Och tänk vad mycket du lär dig på vägen.

För att citera Karin Boye:
”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.”

Eller för att uttrycka det på yogasätt:

images

Tålamod, till exempel :-)

Jag tycker det känns skönt och avslappnande att inte allt behöver hända på en gång. Att det får hända när det händer. Men för att något ska hända måste det finnas förutsättningar. Du blir ju inte vig utan att stretcha. Om du inte sår får du inte skörda. Du behöver skapa förutsättningar för att det ska växa och sen ha tålamod. Och nu kom jag på en sån fin liten saga som meditationslärare Greg Scharf läste för oss när jag var på Spirit Rock i USA och mediterade förra året. Det är sagan ”The Garden” med figurerna Toad and Frog. Och tänk, jag hittade den faktiskt på Youtube :-) (Vad finns INTE där…)

 

Övning:
Lägg märke till när du är otålig och vad som gör dig otålig. Till exempel när du står i kön för att handla mat. Om du sitter i bilkön. Om tunnelbanan är sen. Om du lyssnar på någon som aldrig verkar vilja sluta prata… Hur känns det? Påminn dig om att du tränar tålamod och acceptera hur det är just nu. Hur känns det?

 

Tålamod har jag reflekterat över förut här i bloggen. Här är några gamla bloggposter som handlar om tålamod.

 

”Perfect patience has the soft and cheartful strength of having ‘all the time in the world’ to rest in an experience”.
-Ajahn Succitto

 

Read Full Post »

energi

Jag tänker att vad mycket energi vi ägnar åt andra. Åt vad andra tycker och tänker, andras åsikter och vad de tycker om oss. Vi blir arga, irriterade och lägger massa tid på att älta och prata om det. Tänk om vi istället kunde släppa det och lägga den energin på nåt annat. Och bli gladare på köpet.

Energi, viriya, är den 5:e av de 10 paramis, eller goda egenskaper, som jag reflekterar över under våren.

Inom buddismen pratar man om ”Right Effort”, att man inte strävar och försöker för mycket, för då blir det spänt, eller för lite så det blir helt energilöst. Det gäller att hitta en balans mellan ansträngning och avslappning, både i yogan och meditationen. Och i livet också kanske…

Om man är helt avslappnad när man mediterar är det lätt att man somnar bort. Så man måste applicera lite right effort för att få en vakenhet och kunna vara mindful och närvarande. ”Practice with a relixed, interested and kind awareness”, sa en klok lärare på ett retreat jag var på. Var avslappnad. Men intresserad.

I yogans asanas är det likadant, och man kan praktisera efter samma råd. Vara avslappnad men ändå ha en energi i kroppen, ut i armar och ben och känna närvaron ända ut i fingerspetsarna. Hitta balansen mellan avslappning och ansträngning. Och att vara intresserad och utforska vad som händer i kroppen. Lägga märke till vilka positioner som ger energi och på vilket sätt. Inte stelna till och sträva och prestera. Och givetvis att vara snäll och inte döma sig själv för vad man gör, eller säger, eller tänker.

Energi behövs också om man bestämt sig för att göra något. Lära sig stå på huvudet till exempel. Eller lära sig spela gitarr. Eller meditera 20 minuter varje morgon. Då behövs energi för att hålla igång och inte lägga av efter några dagar eller veckor.

Ibland är energi lite svårt att få grepp om. Att vi tycker vi får energi av vissa saker och människor och att vissa saker och situationer gör att vi blir dränerade på energi. Att det blir skillnad på energin om vi gör något vi gillar eller om vi tvingas till det. Men kanske har det med våra tankar att göra… Ta att städa till exempel (om man nu inte gillar det). Om man försöker vara helt uppmärksam och mindful när man städar och inte tänker på massa annat så kanske resultatet blir annorlunda. Prova!

Övning
Reflektera över vad som ger dig energi. Vad eller vem dränerar dig på energi? Hur bestämmer du vad du ska lägga din energi på?
Träna på att vara extra mindful när du diskar, städar eller nåt anat som inte känns kul. Vad händer?

Read Full Post »

klokhet

När jag var på den månadslånga meditationsretreaten på Spirit Rock i USA förra året blev det så tydligt för mig hur sinnet hittar på massa saker. Jag kunde sitta och meditera och plötsligt få för mig att ”det har varit inbrott hemma hos mig och hur ska jag någon få tag på mig och kanske måste jag sätta på mobilen för att kolla om någon ringt…” eller något annat som sinnet hittade på. Och jag var helt övertygad om att det var sant. Senare kunde jag givetvis se att det bara var ”hitte-på” men det var så intressant att se och inse att det är så här vi håller på hela tiden. Tror på våra tankar. Tror på att det vi tänker är sant. Men vad är en tanke egentligen? ”Just a blip of energi” som en klok lärare sa. Och ändå ger vi dem så mycket makt.

Pañña, vishet, är den nästa i raden av paramis, en av de 10 goda egenskaper att kultivera enligt buddismen som jag reflekterar lite över just nu.

Med vishet ser vi saker som de verkligen är, utan värderande och förutfattande meningar. Det gäller att urskilja vad som är sant och vad som inte är sant. Och det är det vi gör med visheten. Väljer den kloka vägen. Gör kloka val.

Och visheten hänger ihop med de andra paramiserna, att vi gör kloka val när vi är generösa, hur vi beter oss och vad vi försakar till exempel.

En grundtes inom buddismen är att allt är förgängligt. Ingenting är för evigt och det är när vi försöker hålla fast vid saker eller tankar som lidandet och otillfredställelsen uppstår. När vi utvecklar vishet kan vi se förgängligheten och slipper bli besvikna eller ledsna.

När vi stillar sinnet med till exempel meditation blir det lättare att se våra tankemönster och vad vi håller på med, så meditation är ett sätt att utveckla visdom.

Inom buddismen pratar man om tre olika typer av vishet: Den man får genom att läsa och studera saker. Den man får genom att reflektera över saker och diskutera med vänner och lärare, en applicerad vishet. Och till slut den man får genom meditation, en intuitiv vishet och en känsla av att man bara vet. En insikt som kommer från ett stilla sinne. En visdom som vi redan har inom oss men som är dold av alla lager av okunskap.

Övning:
I en bok jag läste om paramiserna, skriven av Ajahn Succito, en brittisk munk, tipsade han om att man pausar och gör en kort reflektion, innan man tar beslut eller agerar. Så man gör ett klokt val. En paus för att känna in. Hur känns det här egentligen? Ser jag klart eller har jag en förutfattad mening om det eller tolkar det på mitt sätt? Det kan du utforska under veckan om du har möjlighet.

 

Read Full Post »

Older Posts »