Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Tankar’ Category

a2

Jag har tänkt en del på tankar på sista tiden. Det är mycket som ska falla på plats efter den långa retreaten jag var på i februari och många saker som klarnar successivt. En sak som jag märkte när jag var på retreat var att jag tyckte att jag började tänka mer. Och var det inte meningen att jag skulle tänka mindre? tänkte jag. Att det skulle bli mer stilla. Men jag har förstått att när mindfulness blir starkare märker man tankarna (och allt annat) tydligare. Allt blir mer subtilt. Och tankar gör ingenting. Det är det sinnet gör. Tänker. Det intressanta är att man kan börja se vad man håller på och tänker på egentligen. Allt detta ältande och planerande och orande och dömande. Och inget av det är sant. Det är bara ”hittepå”. Och när man ser det kanske man kan sluta tro på sina tankar. I alla fall lite… Ibland.

För tänk att alla vi människor i hela världen gör samma sak. Tänker dessa tankar som inte är sanna och på grund av dem så begår vi brott, slår, startar krig, mobbar och allt dumt vi håller på med. Och som en lärare jag hade sa en gång: -What is a thought? Nothing. Just some energy.

Tänk om vi kunde sluta tro på våra tankar så mycket.

Jag kom också att tänka på en av de första sakerna jag lärde inom yogafilosofin. Den andra versen i Patanjali* Yoga Sutras lyder: Yoga chitta vritti nirodha. ”Yoga removes the pattern of the mind”, fick jag lära mig att det betydde. Målet med yoga är att ta bort, släppa eller kanske kontrollera alla dessa tankemönster vi har. Så det är ju samma sak. Det är ofta så med yogan och buddismen, de är ju sprungna ur samma tid och land. Samma idéer och tankar men att man förklarar det  på lite olika satt. Och det är faktiskt via meditationen och buddismen som jag kommit att förstå yogan bättre. De kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt.

*Patanjali levde 400 fKr och lär vara den första som formulerade ned yogafilosofin i sin Yoga Sutras, som är 196 verser som beskriver yogans mål, praktik,psykiska krafter och hur man når frihet.

 

Read Full Post »

Rädda världen?

skog

Den här dikten, Clearing av Martha Postlewaite,  dök upp på mitt flöde på Facebook idag. Via meditationsläraren Tara Brach som jag ”gillar”. Jag tyckte den var bra och tänkvärd så jag vill gärna dela med mig av den.

Do not try to save
the whole world
or do anything grandiose.
Instead, create
a clearing
in the dense forest
of your life
and wait there
patiently,
until the song
that is your life
falls into your own cupped hands
and you recognize and greet it.
Only then will you know
how to give yourself
to this world
so worth of rescue.

Det är så lätt att rusa iväg och vilja fixa det man tycker är fel. Och det kan kännas lite överväldigande ibland. Visst skulle det vara fantastiskt att kunna rädda världen och verkligen göra skillnad, men det gäller att hitta på vilket sätt just jag ska göra det. För ibland kan man nog göra saker i det lilla. Och ibland kanske man har möjlighet att göra något stort. Och det kan vara lika viktigt. Men hur vet jag? Kanske får man börja med att hitta det. Skapa en plats inom sig där man har möjlighet att få ro och att se klart. För att kunna veta när den kommer. Mitt livs sång.

 

Read Full Post »

beachyoga

“Do your practice and all is coming” sa Sri K Patthabi Jois,Ashtangayogans grundare. Och så är det ju. Man måste träna på vad man än vill lära sig. Om man ska lära sig spela ett instrument, simma, multiplikationstabellen, cykla eller läsa. Det är självklart. Men det känns kanske inte lika självklart att vi också måste träna på att slappna av, att andas och att vara i nuet. För det måste vi också träna på.

Jag har hört så många säga att de kan inte komma på yoga för de är så stela. Men det är klart, om de inte har tränat på att bli mjukare och smidigare så är de klart att de är stela. Det är bara att träna. Det kan ta ett tag, men det blir bättre. Och när man märker den där skillnaden. Det är en härlig känsla. Och ett kvitto på att det lönar sig att inte ge upp.

Häromdan kom en tjej som yogat med mig nåt år fram och sa, att nu börjar jag hitta musklerna i bröstryggen (jag tjatar ganska mycket om att öppna upp i bröstkorgen och stärka bröstryggen), och det är så roligt att höra att övning faktiskt ger resultat. Att man inte ger upp för att man inte kan i början.

Sen hör jag många säga att meditation, nä det går inte, tankarna bara hoppar hit och dit hela tiden och jag kan inte sitta still och det gör ont i ryggen. Men återigen, det är klart att det inte går så lätt första gången, eller första året. För det kräver träning. Tålamod. Och att träna varje dag. Helst. Att träna på att se att tankarna vandrat och att ta tillbaka uppmärksamheten till nuet. Hundratusen gånger. Och hundratusen till. Och tänk vad mycket som händer på vägen medan man tränar. Alla människor man möter och retreat och resor man kanske åker på. Det är kul att träna :-)

Och det är inte bara yttre saker vi behöver träna på. Jag läste precis det här i boken ”Mindful yoga, mindful life” av Charlotte Bell:

”We create our worlds through what we practice. We choose to practice many of the skills we develop in our lives; others develop unconsciously.The qualities we cultivate can be external – skills such as playing music, engaging in athletics, reading, or writing. We can also develop internal qualities, such as love, joy, anger, jealousy, sadness and generousity. Cultivating any pattern requires mindfulness, intention, and lots of practice.”

Det vi odlar, det vi tränar på, det är det som växer sig starkt. Så det gäller att vara medveten om vad det är vi tränar på. Ilska eller glädje? Och det lär man sig märka med hjälp av träningen av meditation och mindfulness.

Så vad du än vill. Träna på. Det går. Allt kommer. I sinom tid.

 

Read Full Post »

Nyligen hittade jag det här citatet av zenmästaren Shunryu Suzuki.

roshi

Och jag tycker bilden av ett hus verkligen är så talande. Istället för att sluta sig när man mediterar, stänga dörrarna, få det så tyst som möjligt och kämpa mot tankarna, öppna upp. Öppna dörrarna och bara låt allt komma. Och gå. Det där med gå är ju lite extra viktigt :-)

Jag kom att tänka på en dikt av Rumi som jag skrev om för ett drygt år sen i Välkomna alla gäster.

Fast Rumi verkar vilja bjuda dem på te…

 

Read Full Post »

yjJag är så trött på bilden av yoga man ser i tidningar och på internet och i sociala media. Bilden av snygga, smala, viga unga kvinnor som gör avancerade positioner. Och jag blir trött på hela businessen runt yogan. Av svindyra yogakläder och onödiga grejer och flashiga yogastudios.

Dumheter. Säger jag. Och undrar vad det har med yoga att göra? För i yogan vill man ju släppa prestationen och tävlingen och bara känna och vara. Lära känna sig själv och sin kropp och andas och hitta närvaron och vara i nuet och få en frizon där man bara kan vara. Få slippa vara duktig.

Kanske behöver man göra yogan hemma för att kunna hitta den här stillheten. Att vara själv och slippa känna prestation. Kanske behöver man yoga tillsammans med andra.

Att göra asanas eller meditera med andra kan stimulera, man kan bli inspirerad, känna av energin av andra, komma in i ett gemensamt flow men det kan också trigga prestation och tävlingsinriktning. Hos vissa. Eller kanske att man bara vill ge upp. Hos vissa. Det är intressant att se sina vanor och tendenser och och att tänka igenom varför man gör yoga egentligen. För att bli snygg och smal och vig. Eller för att hitta stillhet och balans och harmoni. Eller nåt däremellan. Och så väljer man yogasort och ställe och lärare efter det.

 

 

Read Full Post »

disturbFörut blev jag irriterad av störande element i yogasalen. Speciellt om det var jag som hade klassen och fick för mig att jag var ”personligt ansvarig” för att det skulle vara så bra och trivsamt som möjligt. Till exempel om en mobil ringde, om någon hostade under avslappning eller (ve och fasa) röklukt från ventilationen. Men nu har jag insett att jag faktiskt välkomnar lite störande ljud och lukter och annat oväntat som dyker upp lite då och då. För det gör att man kan träna på att hantera sin irritation över det som händer eller acceptera det som ändå är som det är. Och det är lite lättare att lära sig när man yogar eller mediterar och då man ändå försöker fokusera på kroppen och beteenden och sig själv.

Det är givetvis lite olika varje gång något händer men jag kommer ihåg när jag för ett par år sen hade yinyoga i Salves källare och det helt plötsligt började lukta rök (det var nån som rökte på gården utanför luftindraget fick jag veta sen). Jag blev jättestressad och började tänka kring hur dåligt det var att det var röklukt, jag sprang omkring med en rökelse och var irriterad. Nu har det inte hänt sen dess men om det hände skulle jag använda mig av det. Att man får ta med lukten av rök i yinyogan och det som händer här och nu och se vilka tankar och känslor dyker upp kring det eller om man kan släppa det. Vilken bra träning!

Jag börjar mer och mer använda mig av det när jag har klasser. Om det är trångt får de anpassa sig efter det och notera tankarna kring det. Om någon kommer sent och det blir massa ljud och vi kanske sitter med andningsövningar ber jag dem höra ljuden men träna på att inte engagera sig i dem och fara iväg med tankarna. Om en mobil ringer och du blir irriterad, känn hur det känns i kroppen, hur känns irritation?

För ett år sen när jag var på en meditationsförmiddag på Vipassanagruppen var det någon som andades väldigt högt bredvid mig. Oj vad jag tyckte det var jobbigt och jag tror till och med jag bytte plats till andra sittande meditationspasset. Härom veckan hände samma sak när jag var där. Bredvid mig satt en och andades väldigt högt. Men då insåg jag att jag kan ju fokusera på den andningen istället för på min egen. Det går ju lika bra. Det är den som är tydligast precis här och nu. Det var lite befriande att inse det. Det blir ju inte alltid som man förväntar sig och då är det bra att vara lite flexibel och acceptera det som är. Det blir lite lättare då.

För när vi tränar på att hantera tankar och känslor som kommer upp när vi blir störda i yogasalen (eller meditationssalen eller hemma när vi är medvetna om det) så kanske vi kan ta med den kunskapen med oss ut på gatorna och tunnelbanan och slippa störa oss och bli irriterade där. För det är faktiskt bara jag själv som lider av min irritation. Och det är ju ett bra mål att vara mindre irriterad och mer glad. Både för mig själv och för andra.

 

Read Full Post »

promenadJag har lyxen att vara ledig mycket på dagtid, eller ja att jag kan styra min tid i alla fall. Som yogalärare har jag oftast klasser på kvällar och helger och utöver det är det en hel del administation och förberedelser och planering. Men det kan jag ju göra när som helst så mitt på dagen tar jag gärna en lång promenad mitt på dagen och det är extra härligt nu när ljuset och våren är på väg (jag håller tummarna :-) Jag kallar det för en dhamma-promenad för under tiden jag går lyssnar jag på dhamma-tal, alltså föredag om meditation och Buddhas lära och insiker.

Det finns så otroligt mycket bra och intressant och lärorikt att lyssna på. Och de finns att ladda ner eller lyssna på på internet. Dharma Seed är min favoritsajt. Där finns hur mycket som helst!

Häromdan gick jag och lyssnade på Joseph Goldstein, en superbra lärare från USA som har ett retreat i Danmark i sommar som jag ska vara med på :-). Han pratade om en av delarna i Buddhas åttafaldiga väg, rätt tal. Det handlar om att inte ljuga givetvis och vara medveten om vad man säger. ”Mindful speach” som man brukar säga. Att inte bara babbla på utan att faktiskt tänka efter före… Och man kan verkligen fråga sig: Varför pratar vi och skvallrar så mycket om andra egentligen? Och vad säger vi när vi pratar om andra? Är det bra och snälla saker? Eller pratar vi illa om folk? Och varför gör vi det?

Joseph gjorde ett experement när han var på nåt meditationsställe i Asien på 70-talet. Han bestämde sig för att inte prata om andra under 3 månader. Och han insåg att 90% av hans prat försvann. Sinnet blev lugnt. Och han fick färre dömande tankar om andra och sig själv. Kanske nåt att inspireras av…

Man behöver ju inte helt sluta prata om andra men kanske kan man bli lite uppmärksam på hur ofta man gör det och varför. Som Joseph Goldstein frågade: ”Is your intention to separate or to bring people together?”

Bra fråga.

 

Read Full Post »

Older Posts »