Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förgänglighet’

salomon

Jag hörde precis historien om kung Salomons ring, som ger en sån bra lärdom om livets förgänglighet. Så jag delar med mig av den här:

One day Solomon decided to humble Benaiah ben Yehoyada, his most trusted minister. He said to him, ”Benaiah, there is a certain ring that I want you to bring to me. I wish to wear it for the Sukkot festival, which gives you six months to find it.”

”If it exists anywhere on earth, your majesty,” replied Benaiah, ”I will find it and bring it to you, but what makes the ring so special?”

”It has special powers,” answered the king. ”If a happy man looks at it, he becomes sad, and if a sad man looks at it, he becomes happy.” Solomon knew that no such ring existed in the world, but he wished to give his minister some added humility.

Spring passed and then summer, and still Benaiah had no idea where he could find the ring. On the day before Sukkot, he decided to take a walk in one of the poorest quarters of Jerusalem. He passed by a merchant who had begun to set out the day’s wares on a shabby carpet. ”Have you by any chance heard of a special ring that makes the happy wearer forget his joy and the broken-hearted wearer forget his sorrows?” asked Benaiah.

He watched the elderly man take a plain gold ring from his carpet and engrave something on it. When Benaiah read the words on the ring, his face broke out in a wide smile.

That night the entire city welcomed in the holiday of Sukkot with great festivity. ”Well, my friend,” said King Solomon, ”have you found what I sent you after?” All the ministers laughed and Solomon himself smiled.

To everyone’s surprise, Benaiah held up a small gold ring and declared, ”Here it is, your majesty!” As soon as Solomon read the inscription, the smile vanished from his face. The jeweler had written three Hebrew letters on the gold band: Gimel, Zayin, Yud, which begin the words ”Gam zeh ya’avor – This too shall pass.”

At that moment Solomon realized that all his wisdom and fabulous wealth and tremendous power were but fleeting things, for one day he would be nothing but dust.

 

Read Full Post »

allhelgonaEtt av mina favoritbegrepp inom buddismen är anicca. Förgänglighet. Att allt som uppkommer försvinner. Ingenting är beständigt. Allt är i ständig förändring. Vi ser det i naturen med den ständiga cykeln av årstider. Ett grönt skott kommer upp ur jorden, det växer, blir en blomma, vissnar och dör. En fjäril bryter sig ur puppan, lever några dagar och dör. Så är det med allt. Till och med det som känns mest beständigt kommer försvinna en dag. Ingenting varar för evigt.

Känns det sorgligt? Jag tycker faktiskt inte det. Tvärtom. Jag tycker det är ganska skönt och befriande. Jag tänker på det ibland om något känns jobbigt eller något gör ont, eller det är stressigt. Det går över. Det är ingen idé att klänga sig fast vid saker som är bra eller roliga, för det kommer bara bli smärtsamt när det försvinner. Och det är ingen idé att hålla på och oroa sig eller älta över jobbiga saker för det kommer också försvinna. Jag tänker på det när jag gör asanas eller sitter länge i meditation och pratar om det på yogaklasser ibland: Om en position känns jobbig, bara var kvar, det försvinner snart. Och vad händer när man går ur en jobbig position? Vad händer med sinnet och kroppen? Vad händer med tankarna under tiden man är i en jobbig position? Kan jag dra lärdom av det, och ta med den kunskapen i vardagen? Det finns så mycket att lära om och av oss själva, om vi bara är kvar och låter allt ha sin gång.

Förgänglighet känns lite extra aktuellt så här i allhelgonatider. Jag tror det kan vara bra att tänka på att vi själva är väldigt förgängliga. Att hur gärna vi än vill vara unga och friska, så kommer vi åldras och dö. Det är så det funkar. Och varför ska det vara så hemskt? Jag tror det är bra att tänka på den och prata om den. Döden.

Read Full Post »