Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘historia’

salomon

Jag hörde precis historien om kung Salomons ring, som ger en sån bra lärdom om livets förgänglighet. Så jag delar med mig av den här:

One day Solomon decided to humble Benaiah ben Yehoyada, his most trusted minister. He said to him, ”Benaiah, there is a certain ring that I want you to bring to me. I wish to wear it for the Sukkot festival, which gives you six months to find it.”

”If it exists anywhere on earth, your majesty,” replied Benaiah, ”I will find it and bring it to you, but what makes the ring so special?”

”It has special powers,” answered the king. ”If a happy man looks at it, he becomes sad, and if a sad man looks at it, he becomes happy.” Solomon knew that no such ring existed in the world, but he wished to give his minister some added humility.

Spring passed and then summer, and still Benaiah had no idea where he could find the ring. On the day before Sukkot, he decided to take a walk in one of the poorest quarters of Jerusalem. He passed by a merchant who had begun to set out the day’s wares on a shabby carpet. ”Have you by any chance heard of a special ring that makes the happy wearer forget his joy and the broken-hearted wearer forget his sorrows?” asked Benaiah.

He watched the elderly man take a plain gold ring from his carpet and engrave something on it. When Benaiah read the words on the ring, his face broke out in a wide smile.

That night the entire city welcomed in the holiday of Sukkot with great festivity. ”Well, my friend,” said King Solomon, ”have you found what I sent you after?” All the ministers laughed and Solomon himself smiled.

To everyone’s surprise, Benaiah held up a small gold ring and declared, ”Here it is, your majesty!” As soon as Solomon read the inscription, the smile vanished from his face. The jeweler had written three Hebrew letters on the gold band: Gimel, Zayin, Yud, which begin the words ”Gam zeh ya’avor – This too shall pass.”

At that moment Solomon realized that all his wisdom and fabulous wealth and tremendous power were but fleeting things, for one day he would be nothing but dust.

 

Read Full Post »

matta

För ett tag sen ögnade jag igenom en artikel om yogamattans tillkomst och roll för yogautvecklingen. Jag tyckte väl den var ganska bra men det var inte förrän jag märkte att jag började prata om den i mina klasser som jag insåg hur intressant det var egentligen. Så nu har jag läst artikeln igen. Och det är verkligen intressant! För enligt författaren har yogamattan ”stretchifierat” yogan. Att istället för att engagera muskler för att hålla sig kvar i till exempel vissa stående positioner och hunden, så är det lättare att stretcha och ”hänga” i lederna. Vilket inte är så bra…

Om man till exempel gör krigaren eller triangeln utan matta, på ett golv eller på gräset, så måste man engagera benen, trycka ner fötterna ordentligt och liksom dra dem inåt. Och då stärker man musklerna mer. Och det var ju så man gjorde positionerna innan mattan kom.

Så hur kom yogamattan till då? Jo för att göra en lång historia kort, så var det var en yogalärare, Angela Farmer, som på grund av en operation hon gjort inte kunde svettas på händer och fötter. Så för att hjälpa henne och hennes torra händer började hon använda ett slags underlag man lägger mattor på så de inte glider. Det här var på slutet av 1960-talet. Hennes elever tyckte att det här var en förträfflig ide och ville ha likadana och så började pappa att tillverka och sälja dem.

Ganska fascinerande egentligen för tänk vilken yogamattsbusiness det har blivit idag. Och vad yogamattan har kommit att betyda… Min ”space” i yogasalen som ingen får göra intrång på. Mitt ställe där jag tar hand om mig själv och får en lugn stund. Eller att signalera att ”jag är en yogi” när jag går med mattan på axeln på stan.

Hur viktig är yogamattan idag egentligen? Personligen tycker jag det går lika bra utan. Det är klart att det är bekvämt och speciellt om man är på nåt ställe där det inte är så  fräscha golv. Men ett måste är det inte.

Här är artikeln om du vill läsa:
https://yogainternational.com/article/view/yoga-mats-are-they-really-necessary

 

Read Full Post »

Släpp och gå vidare

Det finns en hel del såna där sedelärande historier. Som man ska lära sig nåt av. Jag har läst en del genom åren, insmygna i böcker om personlig utveckling eller yoga. Och de kan vara bra att ha lite i bakhuvudet. När man behöver påminna sig. Som den här zenbuddistiska berättelsen till exempel. Jag tänker ofta på den om jag går och ältar och grämer mig över något som hänt. Att blir irriterad eller arg över saker som hänt och man inte kan göra något åt gör mig ju bara arg och irriterad om och om igen. Så jag försöker släppa taget. Och gå vidare.

Två munkar var ute på pilgrimsresa. När de gick vägen fram kom de till en flod. Bron som ledde över den hade rasat och vid stranden stod en förtvivlad kvinna. Den ene munken erbjöd sig att bära henne över floden. Han tog henne på ryggen och vadade över. Munkarna fortsatte sin vandring under tystnad. Efter ett par timmar kunde den ene munken inte hålla tyst längre utan sa upprört till sin broder:
– Hur kunde du göra så? Du har avlagt ett kyskhetslöfte om att inte ens röra vid enkvinna. Hur kunde du få för dig att bära henne på din rygg?
– Jag bar henne över vattnet och lämnade henne på den andra stranden, svarade den andre munken. Bär du på henne fortfarande?

 

Read Full Post »

I helgen var jag på ett 30-årsfirande. Och inte vilket som helst, det var Satyanandayoga Sverige som firade att de funnits 30 år i Sverige. Grundarna är Swami Omananda och Swami Nirvikalpananda som efter utbildning av Swami Satyananda i Munger, Indien, i början av 70-talet började de ha yogaklasser i hemmet och med tiden växte det sig större och större. Så i början av 80-talet startade de Satyananda yogacenter i Stockholm och Uppsala.

På festen pratade jag med en yogakompis som började yoga på 70-talet om när yogan kom till Sverige egentligen (som gammal museiarbetare kan jag snöa in lite på historia då och då…). Den första yogaskolan var Skandinavisk Yoga och Meditationsskola som startade 1972 på Håå kursgård i Småland och 1976 i Stockholm (det kan man läsa på internet). Men det fanns privata lärare innan, som hade yoga hemmma hos sig. Min kompis gick hos en sån privat lärare. Det var ju lite hippievibbar på 60- och 70-talet så att meditera blev ganska populärt och yogan borde väl också fått lite uppsving då, resonerade vi oss fram till. Men hur såg det ut innan dess? Yogan började spridas till väst från Indien i slutet av 1800-talet och framåt så någon svensk borde väl ha snappat upp något?

För ett tag sedan såg jag en gammal svensk långfilm på bästa matinétid. ”Flickan i regnet” från 1955, som visst var Alf Kjellins regidebut. Den utspelar sig på ett flickskoleinternat och en av flickorna (Monica Nielsen) spelar Pingpong, som är lite mer världsvan, kulturell och annnorlunda. I en scen frågan en annan elev var Pingpong är och då svarar nån (ungefär såhär): ”Hon är på rummet och gör yoga, hon står väl på huvudet eller nåt”. Det tyckte jag var kul och intressant. Det ger lite av en bild på hur man såg på yogan och ett bevis på att det fanns på 50-talet. Men fanns det innan? Vad och hur? Nån som vet?

Read Full Post »

Här är en tänkvärd historia som jag fått för länge sen och som påminner mig om att tänka efter vad som är viktigast i livet. Gör du det du vill med ditt liv? Eller gör du det andra tycker, föreslår eller förväntar sig? Vi har alla olika ambitioner och visoner om vad som är viktigt i livet och hur vi ska leva vårt liv. Du är den enda som vet hur du ska leva ditt.

Och så historien:

fiskareAffärsmannen på semester i den lilla byn vid havet såg en fiskare förtöja sin båt.
–Fin fångst, sade turisten. Varit ute länge?
–Inte särskilt, svarade fiskaren.
–Varför är du inte ute längre och fångar mer?
–Det här räcker för att försörja familjen.
–Men vad gör du resten av tiden?
–Har det bra. Sover länge, metar, leker med barnen, äter lunch, tar siesta med min fru, promenerar in till byn på kvällen och tar ett glas vin och spelar gitarr eller kort med mina vänner.
–Jag vet vad du borde göra i stället, sade besökaren. Jag har gått på handelshögskola och kan ge dig råd. Var ute längre så får du mer fisk. Då kan du köpa en större båt och tjäna ännu mer pengar och köpa fler båtar tills du har en hel flotta. Sälj inte fångsten till uppköparna utan direkt till konservfabriken. När du har råd startar du en egen konservfabrik och tar kontroll över både produktion och distribution. Ditt företag växer, blir stort och lönsamt och du flyttar till huvudstaden och öppnar kontor där.
–Hur lång tid tar det?
–Femton, tjugo år.
–Och sen?
–Då kommer det bästa av allt. När tiden är inne säljer du företaget och blir mångmiljonär.
–Miljonär… Vad gör jag sen?
–Då kan du dra dig tillbaka och ha det bra. Flytta till en liten by vid havet, sova länge, meta, leka med barnen, ta siesta med din fru, promenera in till byn på kvällen och ta ett glas vin och spela gitarr eller kort med dina vänner.

Read Full Post »