Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘meditationsretreat’

Tystnad

ims500

Meditationssalen på IMS

Jag hade min sista yogaklass på ett tag igår. Imorgon åker jag till Insight Meditation Center i USA för att vara på meditationsretreat under hela hösten. Tre månader.

Så igår när vi stod stilla efter ett stående flöde och jag påminde om att hitta tillbaka till närvaron i kroppen och att känna efter hur det känns så slog det mig: Det är det här jag kommer göra i tre månader! Träna på att vara närvarande i kroppen och det som händer hela tiden. Att vara med det som är. Studera kroppen, känslor och tankar. ”Knowing what is happening in the present moment”, som en lärare jag hade sa.

ims500_2

Över entrén till IMS står det Metta, kärleksfull vänlighet. På lördag kommer jag dit och retreaten börjar.

Det känns både lite läskigt och lyxigt. Tänk att jag har möjlighet att ge mig själv den här pausen. Och tre månader känns långt nu, men sen vet man hur det är. Helt plötsligt har de där tre månaderna gått och jag är hemma igen. Förhoppningsvis med några fler insikter om mig själv.

Nu är det dags att gå in i tystnaden. Både på retreat och här på bloggen.

Jag har lagt till några bilder från IMS hemsida här i bloggen så du kan se lite hur det ser ut. Om du vill se mer finns ett bildspel på deras hemsida.
http://dharma.org/about-us/virtual-tours/tour-our-centers

ims500_3

God mat och enkelt men eget rum.

Read Full Post »

vaddo
Det är en dryg vecka sen jag kom tillbaka från meditationsretreaten på Barnens ö. Det var så skönt att vara där mitt i den vackra försommaren mellan hägg och syrén. Och det var verkligen en lugn och stilla och koncentrerad retreat. Jag tror det beror på att gruppen är liten och många känner varandra och lärarna Yanai och Catherine har varit lärare på retreaten i över 15 år. Så jag upplevde det som väldigt tryggt och vilsamt och det var bra för min meditation, märkte jag.

staendePå den här retreaten gjorde vi stående meditation två gånger om dan och jag tyckte verkligen om det. Jag har inte varit så förtjust i stående meditation förut men nu hittade jag en väldigt skön närvaro i kroppen när jag stod. Jag kände mig stabil som ett träd.

Men sen när jag kom hem förra helgen blev det genast ganska mycket och överväldigande. Jag hade mycket att göra och ta beslut om och det var mail och prat och mycket yttre intryck. Ganska jobbigt faktiskt. När man varit tyst och i retreatbubblan utan yttre påverkan blir man lite känsligare och och skörare. Och det ska man ju tänka på. Det gjorde inte jag… En lärare hade en bra beskrivning eller bild för det. Att om det är väldigt välstädat hemma märker man en smutsig kaffekopp på bordet väldigt väl. Men om det är stökigt och massa saker överallt så märker man inte koppen. Så det där bruset som finns hela tiden i vardagen och som man är van vid i vanliga fall blir så mycket tydligare och starkare när man kommer från retreat.

Men sen blir man acklimatiserad till vardagen och sitt vanliga liv igen. Man vänjer sig vid bruset. Och det är ju som det ska vara. ”It’s like this now”, som min lärare Carol på Spirit Rock sa.

 

Read Full Post »

spiritrock6

Så har jag varit tillbaka några dagar. Eller en knapp vecka faktiskt. Vad fort det går! Det känns verkligen att det blir lite mycket att komma tillbaka från en månad på tyst retreat och in i vardagen. Från en retreatbubbla där alla är tysta och långsamma och är måna om varanadra till ett stressigt Stockholm och massa mail och annan administratiomn. Det blir lite mycket med alla ljud och dofter och armbågar i tunnelbanan. Och det är lätt att falla tillbaka till sitt hemmabeteende. Så jag får påminna mig lite extra på att komma ihåg det jag lärde mig på retreaten.

De två sista dagarna fick vi träna lite på att prata och att vara närvarande även i social närvaro. Och lite tips om vad vi skulle tänka på när vi kom hem. Att ta det lite lugnt och ta hand om oss. Att man är lite extra känslig. Men jag vet inte om jag varit så bra på det…

Det var verkligen ett jättebra meditationsretreat på Spirit Rock utanför San Fransisco. Det var ett så otroligt fint ställe med fantastisk natur och god mat och så jättebra lärare. Så det var verkligen de bästa förutsättningar för att bara meditera och inte behöva tänka på något annat.

spiritrock2
Varje dag var det samma program med gående och sittande meditationer från kl 5.30-21.30 och närvaroträning under all tid det inte är formella meditationer. Men det var inte alls strängt, och det tyckte jag var bra. Man fick bestämma själv hur mycket man vill vara med, man får ta sitt eget ansvar.

spiritrock1

Det är väldigt skönt med en fast rutin, att slippa göra val. Det är lätt att börja tänka ut och planera, för hjärnan vill ju gärna ”hålla på” men jag tänkte på något Pattabi Jois (Ashtangayogans grundare) sa: ”Just do your practice.” Tänk inte ut en massa. Bara gör. Och när man släpper allt och är i tystnad och alla yttre intryck är färre så blir det till slut mer stilla. Och man har möjlighet att se vad som pågår i sinnet. Jätteintressant!

spiritrock5

Varannan dag fick jag prata en kvart med en av de två lärarna jag blivit tilldelad. De kollar av hur det går och man får råd och tips. Och mycket handlar om att inte försöka för mycket. Att inte försöka tänka ut hur det ska vara och analysera vad man gör fel och inte döma sig själv. Utan notera det som är, försök inte att ”göra meditation” och var snäll mot dig. Så en väldigt snäll och mjuk approach. Jag gillade det. En lärare sa att att vi skulle tänka på att praktisera med ”a relaxed, interested and kind awareness”. Det påminde jag mig ofta om.

spiritrock4

Så jag tränade mycket på att hitta ”right effort”. Att inte försöka för mycket och inte slappna av för mycket. Och att allt ändras hela tiden. En sittning är inte den andra lik.

En annan lärare pratade om att träna på ”moment-to-moment-awareness”. För det är ju inte svårt att vara närvarande i nuet. Det svåra är att komma ihåg det. Men om man tränar på det, och påminner sig om att vara närvarande om stegen mot marken, vattnet mot händerna, vinden mot ansiktet, greppet om handtaget, eller vad man nu gör, så går det lättare och lättare. Och ett retreat är ett perfekt ställe att träna på. Så jag fick in det ganska bra där. Jag kom på att varje gång jag öppnade en dörr (det fanns ganska många dörrar) så påminde jag mig om att vara närvarande.

spiritrock3

Nu är det svåra att hålla kvar närvaroträningen. Jag får påminna mig lite mer. Jag har en intention om det, men det får bli som det blir. Hemma är inte retreat. Och jag ska vara snäll mot mig!

 

Read Full Post »

spiritrock500_2

Det är inte utan att det pirrar lite i magen! Nu är det dags! På onsdag åker jag till USA för meditationsretreaten på Spirit Rock. En hel månad på retreat! Det blir verkligen spännande och intressant! Jag kommer vara några dagar i San Fransosco innan för att komma in lite i tidszonen och ta det lugnt och kanske gå på något yogaställe och strosa runt. Och på lördag åker jag till Spirit Rock som ligger kanske 45 min norr om San Fransisco.

Det har varit ganska mycket att fixa och tänka på innan. Men nu ska det bli så skönt att bara släppa allt och se vad som händer när jag är på en längre retreat. Det kan bli jättejobbigt. Eller jättebra. Kanske långtråkigt? Förmodligen blir det lite av varje… Jag är i alla fall tacksam mot mig själv att jag ger mig den här möjligheten att förhoppningsvis fördjupa min meditation. Och att jag faktiskt kan göra det. Åka iväg en månad på ett inre äventyr. Och jag ser fram emot att lära av duktiga lärare. Lärarna på retreaten är Sally Armstrong, James Baraz, Carol Wilson, Greg Scharf, Brian Lesage och så en yogalärare, Martha Link, och av det jag har hört om och av dem så är de väldigt bra.

Så hur funkar det på ett meditationsretreat? Ja det är lite olika på olika ställen. Så här kan det vara på Spirit Rock (från deras hemsida)

”What is a typical retreat day like?
The teachers determine the schedules for each retreat, but in general, they are as follows: The day usually starts around 5:30 or 6:00 am with a morning meditation and/or movement before breakfast. After breakfast and throughout the rest of the day, there will be alternating periods of sitting and walking meditations, possibly interspersed with some guided movement. Instructions will be given for sitting, walking and eating meditations.

Meals are eaten in meditative silence, and every retreatant participates in work meditation sometime during the day, either in the kitchen or with housekeeping. There will be a dharma talk in the evening. There are also individual and/or group practice discussions with the teachers periodically. The day usually ends between 9:30 and 10:00 pm; however, the meditation hall is always open for those who would like to continue their practice. Unless it’s specified otherwise, all retreats are in silence.”

Här är en film om Spirit Rock om du vill se hur det ser ut och hur det är.

 

Så nu går jag snart in i tystnaden. Både fysiskt och här på bloggen.

Jag återkommer i mars!

 

Read Full Post »

yogasalEtt par ord som meditationsläraren Joseph Goldstein använde på retreaten jag var på nyligen var på har fastnat i mitt sinne. Och jag använder dem i mina klasser och tänker mycket på det för egen del. ”Whatever works”. Gör det som funkar. Det som känns bra för dig.

Till exempel:

  • Många säger att de vill komma igång och yoga hemma men att de aldrig får till det. Kanske är de för ambitiösa och vill för mycket. Kanske får de inte in det tidsmässigt. Men gör det som funkar. Kanske en kvart efter löprundan eller några solhälsningar på morgonen eller 5 minuter andning innan läggdags. Whateever works.
  • Det är lätt att bli osäker på hur vissa positioner ska vara. Gör jag rätt? Får jag göra så här? Det är givetvis viktigt att man inte gör så tokigt att man skadar sig, men annars: Whatever works.
  • Ska jag fokusera på andningen, eller kroppen eller ljud eller ett mantra när jag mediterar? Ja samma sak där: Whatever works.
  • Vilken yogasort ska jag göra? Vilken är bäst? Det är lätt att dras med av vad vänner gör och lyssna på tips man får. Och man kanske inte ens har koll på att det finns massa olika sorter av yoga och lärare. Men är det bra? Är det roligt? Gillar jag läraren? Vad bra, då är det bra för dig. Whatever works.

Yanai Postelnik. lärare på retreaten jag var på i maj sa också så, kom jag att tänka på. Jag frågade hur jag skulle hantera smärta som uppkommer när jag sitter länge och mycket. Vissa lärare säger ”stå ut” men han sa: Prova dig fram, gör det som fungerar. I stunden. Plåga dig inte. Det kändes verkligen rätt för mig.

Sen är det klart, man får inte bli för lat heller. Att vara lat och bekväm, det funkar inte heller i längden. Då kommer man inte vidare. Det gäller att vara lyhörd för vad som faktiskt funkar och inte. Vara ärlig med sig själv. Känn efter. Gör det som passar idag. Whatever works.

 

Read Full Post »

kerteminde1För ett par dagar sedan kom jag tillbaka från meditationsretreatet på Fyn i Danmark där jag varit i 8 dagar. Det blir långa dagar av meditation i alla former. Sittande, gående, ätande… Och det är så intressant att se att varje retreat är så olika. Man kanske förväntar sig att det ska vara på ett sätt men så blir det ju aldrig (så det borde man ju lära sig…) Istället är det något annat man lär sig. På det här retreatet var det två saker jag fick med mig lite extra.

Gående meditation
Bredvid Kerteminde vandrarhem där vi var, låg en fantastisk bokskog. Så jag gick dit och gjorde min gående meditation. Jag hittade en fin liten stig där jag höll till. Och jag hittade sån bra koncentration och flow i mitt gående där i skogen. Jag var som ett med rörelsen och skogen och ljuden. Med inspiration av vår lärare Joseph Goldstein så gick jag extra långsamt och utforskade verkligen närvaron och förändringen i varje steg, i varje rörelse. Om man rör sig långsamt märker man förändringen tydligare. Väldigt spännande.

kerteminde2Att vara tyst
Vi var tysta hela tiden (utom om man ville ställa en fråga till lärarna) och jag älskar verkligen att vara i tystnad. Det blir så tydligt hur mycket energi som går åt när vi hela tiden ska vara ”utåt” och på hur man talar utan att tänka efter. I tystnaden tvingas man tänka efter. Varför ska jag säga saker? För att verka duktig? Få bekräftelse? Få medhåll? Vara del i en gemenskap? Med vilken intention säger jag saker egentligen? Är det ”klokt tal” eller är det för att föda något negativt, snacka skit eller skvallra? Är det jag säger nödvändigt? I tystnaden märker man hur lite man egentligen behöver säga. Att tänka efter före och vara medveten om vilken intention man har. Det borde man tänka på jämnt.

Och så givetvis… läraren Joseph Goldstein som verkligen är en fantastisk människa! Så vänlig och kunnig och generös och ödmjuk och en förmåga att förklara svåra saker.
Vilken inspiration!

 

Read Full Post »

Det var inte länge sen jag var på en åttadagarsretreat och nu är det redan dags igen! I morgon, på självaste midsommarafton, tar jag och flera av mina vänner från Vipassanagruppen tåget ner till Köpenhamn och så vidare till Kerteminde på Fyn för att vara med på en meditationsretreat med Uffe Damborg och Joseph Goldstein.

Jag är så glad att få vara med på ett retreat med Joseph! Han är en av de mest kända och kunniga lärarna inom Theravadabuddismen i väst och jag har lyssnat på många Dhamma-tal (föreläsningar) som finns med honom på nätet. Så det blir spännande! Och så skönt att återigen få vara med mig själv i tystnaden. Och att få träna på ”the lovely clarity of mindfulness”.

mindfulness

Buddacitat ur Jack Kornfields bok ”The Wise Heart”

 

Read Full Post »

Older Posts »