Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘retreat’

ims3

Sen en dryg vecka är jag tillbaka i världen igen. Det har verkligen känts som att vara i en bubbla, de här tre månaderna som jag varit på meditationsretreat. Det enda jag behövde göra var att träna på att vara mindful. I varje ögonblick. Jag har inte behövt ta några beslut, inte behövt laga mat och jag har inte fått veta något som hänt i världen (förutom presidentvalet, det fick vi reda på…). Jag har varit tyst och inte haft mobil eller dator.

ims2

När man skär ner på allt det här yttre så blir sinnet lite mer stilla och det är lättare att se vad det håller på med. Och det är det man gör när man mediterar. Notera vad som händer just nu. ”Just watch your mind”, som en av mina lärare sa. Det är så intressant och fascinerande att se vad sinnet kan hitta på. Och så tror man på det. Och reagerar. Så det är häftigt när man kan genomskåda det. Och se att ”inget av det här är ju sant”.

ims4

 

Dagarna har varit fyllda av meditation, både gående och sittande. Och mindfulnessträning i allt man gör. När man äter, borstar tänderna och gör sitt ”yogijobb”, sin arbetsuppgift som alla gör ca 45 minuter om dan. Jag diskade lunchdisken tillsammans med en kvinna från Schweiz.

ims1

Jag har gjort dagliga vandringar i den fantastiska skog som finns där. Sett sommaren bli till höst med alla vackra färger. Och vadat i både löv och snö.

ims6

Varje morgon innan första meditationen gick jag till yogarummet och yogade 45 minuter. När man sitter så mycket som man gör på retreat  är det extra viktigt att göra asanas. Så det var ett skönt sätt att börja dagen på.

ims7

Jag har också haft fantastiska lärare att lära av. Man träffar sina lärare varannan eller var tredje dag i en kvart, för att få instruktioner eller fråga saker. Och varje kväll är det ett dhammatal, en föreläsning, om meditation eller något ur Buddhas lära.

Det har verkligen varit tre intressanta och lärorika månader. Det har både varit kul och jobbigt. Och det tar nog sin tid att smälta allt.

Nu är det skönt att vara hemma igen. Och mindfulnessträningen fortsätter. Det är lite svårare att komma ihåg att vara mindful i vardagen, men desto viktigare!

Read Full Post »

Släppa taget

ims

Det finns många meditationscenter i USA och det är två stora center inom den tradition där jag praktiserar. Spirit Rock utanför San Fransisco där jag var i februari förra året och IMS, Insight Meditation Society i Massachusetts. På IMS har de en tremånadersretreat som de haft sen centret startade för 40 år sen. Det är en tradition från Buddhas tid, att munkarna och nunnorna stannade på ett ställe och praktiserade intensivt under regnperioden som var 3 månader.

Jag känner några som har varit på IMS tremånadersretreat och det har varit lite lockande att åka på den. Nån gång. Om några år kanske… Senare… Men så började jag fundera. Varför vänta? Man vet inte vad som händer i framtiden, så det är väl lika bra att göra det jag vill. Nu. Och så känner jag att jag vill ta en paus efter 5 år som yogalärare på heltid med många klasser på kvällar och helger. En paus med mig själv. Så jag bestämde att åka på tremånadersretreaten i höst!

Jag bokade redan i höstas, för platserna tar slut fort, och sen började ”the pre-retreat-period”, som en av mina lärare kallade det och som hon tycker är lika viktig som retreaten. Då jag får lära mig att släppa taget. Släppa taget om klasser och uppdrag. Ta beslut och fixa för lägenhet och räkningar och att tänka på allt som eventuellt behöver tas hand om när jag är borta. Släppa kontrollen över allt det. Och att släppa kontrollen över vad jag ska göra efteråt. Jag har bestämt att jag tar beslut om klasser och uppdrag när jag kommer hem (förutom mina löpande klasser på Puls & träning och i Sundbyberg som jag fortsätter med). Det känns på ett sätt som en frihet att inte bestämma. Jag får se hur det är och hur jag känner när jag är hemma igen. Ibland måste man släppa taget för att nytt ska kunna komma in. Och ha tillit till att det löser sig.

Att åka på en så lång retreat känns både spännande och fantastiskt och läskigt. Ibland tänker jag att ”vad har gett mig in på” men oftast känner jag att det ska bli så skönt att bara va. Att det enda jag behöver göra under tre månader är att träna på att vara närvarande med det som är just nu. Och få handledning och kunskap av fantastiska lärare. Vilken resa det kommer att bli!

 

Read Full Post »

barnenso

Det börjar bli som en tradition. När våren är som vackrast, mellan hägg och syren, packar jag väskorna och tar bussen till Barnens ö i Roslagen för meditationsretreaten ”Awakening the boundless heart-mind” med lärarna Catherine McGee och Yanai Postelnik, som Vipassanagruppen ordnar. Och så blir det även i år. Nu är det dags.

Det är så skönt att stanna upp och ta en paus. En paus och se allt det vackra i naturen. En paus med mig själv. Åtta dagar i tystnad och en möjlighet att fördjupa meditationen. Det blir spännande att se hur det blir den här gången. För varje retreat är så olika. Och jag lär mig något nytt om mig själv.

Jag har skrivit förut om mina erfarenheter från retreaten de andra åren jag varit där.
De kan du se här

 

Read Full Post »

retreat

Sen jag började ha yogaklasser för åtta år sen (oj vad fort tiden går..) har jag gjort ungefär på samma sätt. Alltså upplägget på klassen. Jag har givetvis utvecklat och ändrat vissa saker i takt med att jag lärt mig mer och nytt, men jag har kvar ungefär samma upplägg. Andning, uppmjukning, solhälsningar, något annat flöde, stående, liggande på mage och rygg, sittande, framåtfällningar, bakåtböjningar, vridningar, omvända positioner och avslappning. Jag varierar vad jag gör varje vecka men upplägget är liknande.

Men ibland lär man sig något nytt som gör att allt ställs på din spets. .. Kanske ska jag göra helt annorlunda?

Practitioners Intensive retreat med Julie Martin, som jag varit på i Goa i en vecka har verkligen varit omvälvande. För hon gör så annorlunda. Flödande. Att röra på hela kroppen. För kroppen vill vara i rörelse. Inga solhälsningar eller att hålla positioner länge och bli låst och spänd. Hålla det levande och rörligt. Och det är så skönt och känns så bra i kroppen. Och att lyssna på vad den vill. Det är ju också det här jag har utforskat lite själv det senaste året.

Så nu tänker jag: Kanske ska jag göra om solhälsningarna jag gör för att sluta belasta axlarna så mycket? Kanske ska jag ha mer flöden? Göra vissa positioner annorlunda? Ibland behöver man verkligen omvärdera det man gör. Det kan gälla allt man gör i livet. För så mycket går av slentrian, av vana. Så är det här sant för mig? Just nu. Eller är det en kvarleva från hur det var för fem eller tio år sen.

Det kan vara bra att ändra sig ibland.
Prova något nytt.

Så nu ska jag utforska och se vad som känns bra för mina klasser. Kanske provar jag lite nytt, eller mycket. Men det kommer bli ändringar i klasserna! Det känns kul och inspirerande!

 

Read Full Post »

DSC_1649

Jag har verkligen ett fantastiskt kul jobb! Att få yoga med, och inspirera människor att hitta närvaron i kroppen och må bättre! Men ibland blir det lite slentrian (som väl alla jobb blir då och då); åka hit och dit för klasser, hitta på nya klasser varje vecka, planering, administration, ekonomi…

Så kändes det i slutet av hösten, inspirationen tröt lite så det var skönt att ta semester och få ett avbrott, med min resa till Indien. Det gick nån vecka och jag yogade inte alls. Lite meditation som vanligt varje dag, men det kändes lite halvhjärtat. Jag hängde i Tiruvannamalai, besökte barnhemmet jag hjälper där och så åkte jag på ett meditationsretreat. Det tar alltid några dagar att komma in i det. Men sen får man liksom sina små rutiner. Slutar planera och ta beslut, är tyst, sköter ditt, saktar ner.

Det var en morgonyogaklass på retreaten men jag tyckte inte den var bra. Efter ett par dagar ville jag hellre göra på mitt sätt och anpassa asanapraktiken till det min kropp behövde. Så jag gick upp på Swamins tak med min matta. Kände efter och började lite uppvärmning och solhälsningar och lite andra flöden och så helt plötsligt fick jag massor av inspiration. Jag kan göra så här…  Och så här… Och om jag provar det här…

Det känns så tryggt att kunna sina asanas in i ryggmärgen, för det är då jag kan börja improvisera, hitta flöden, göra dem på annat sätt. Testa. Omvärdera.

Jag börjar mer och mer tycka att det blir lite låst att hålla asanas länge och vara sträng med ”linjering”. Det blir som om jag spänner mig. Det känns så mycket bättre i min kropp och det blir så mycket friare att göra det mer flödande. Hålla kroppen i rörelse. Känna in, backa tillbaka, ändra. För kroppen vill röra sig och jag tror det är viktigt att lyssna på det. Jag tror också på att lära sig asana-grunderna ordentligt. Så att man sen blir fri att släppa taget och hänge sig.

Jag behövde den där tystnaden och långsamheten. För ny inspiration. Jag har fått massor av nya idéer. Både om yogan och om annat i livet.

DSC_1665

Retreaten jag var på heter Open Dharma och de har retreater i Indien och på några andra ställen. Jag hörde talas om dem förra gången jag var i Tiruvannamalai för tre år sen och så var det ett 7-dagarsretreat som var precis då jag var i Tiru så jag passade på. Det var annorlunda än retreat jag varit på förut. Det var perioder av sittande och gående meditation som det brukar vara. Och så var det tystnad. Den stora skillnaden var att de förespråkar liggande meditation och att det är ok att sova. Så alla hade varsin tunn madrass och de flesta låg ganska mycket. Jag provade de tre första dagarna men tyckte bara jag blev segare av det. Så jag satt och gick istället. Så stämningen var lite sömnig på nåt sätt. I och för sig ganska skönt för det blev en väldigt lugn energi. Tanken är att man ska komma in i en ”deep rest”, en hjälp att komma djupare i meditationen och för att få mer energi, och det funkar säkert för vissa med jag gillade inte den sömniga känslan som jag fick. Så jag gjorde på mitt sätt. Satt, gick, yogade, åt och tränade på ”moment-to-moment-awareness”. Väldigt bra och väldigt nyttigt!

 

Read Full Post »

indien1

Det är nu tre år sen jag var i Indien sist. I flera år åkte jag dit varje vinter. Men jag har lite kluvet förhållande till Indien. Jag älskar det men det är också ett otroligt jobbigt land att resa i ibland. Och det finns många delar jag inte gillar.

Men så när jag yogade med Julie Martin i Stockholm i augusti såg jag att hon skulle ha en retreat i Goa i januari och tänkte att kanske ska jag åka tillbaka till Indien i alla fall. Och gå på den retreaten. Och passa på att hälsa på barnhemmet Wide i Tiruvannamalai som jag hjälpt de senaste tre åren. Så fick det bli. Och imorgon åker jag.

indien2Jag börjar med att åka till Tiruvannamalai och det ska bli så kul att se hur de har det och hur barnen växt på tre år! Och så hittade jag ett meditationsretreat som jag ska var med på där också. Det är en organisation som heter Open Dharma, som jag hört talas om och som verkar ha en lite vidare syn på meditationen än vad jag är van vid och de retreat jag varit på. Så det blir spännande. Och skönt att gå in i tystnaden och träna på närvaro i 7 dagar.

Sen åker jag till Goa för att vara med på ”Practitioners intensive retreat” med Julie Martin. Jag tycker hon är en väldigt bra lärare med en sund inställning till yogan och det ska bli så kul att få lite ny inspiration och träffa andra yogis! Det är på ett ställe som heter Satsanga retreat, som ser väldigt mysigt ut!

indien3

Till slut blir det några dagar på stranden, för att reflektera och bara va. Läsa och slöa. Och så kommer jag hem igen i slutet av januari. Förhoppningsvis full av ny kunskap och inspiration!

 

Read Full Post »

barn1

Här höll vi till. I en gammal vacker ombyggd lada.

Förra veckan var jag i England på retreat. Den här gången på ett ställe som heter The Barn och som jag hörde talas om när jag var på Gaia House i vintras. The Barn har lite annorlunda retreat än de jag brukar vara på. Det är som en community där man är en vecka med 9 andra personer och två koordinatörer och man mediterar tre gånger om dagen och så jobbar man två timmar i trädgården varje dag och eftermiddagarna är lediga för promenader eller egen praktik eller bara för att vila eller läsa. Och så får man prata! I alla fall på dagarna. Det är tystnad mellan 21 och 9 och en hel dag. Jag tyckte det kunde vara kul att prova och jag ville gärna åka tillbaka till Devon på sommaren eftersom jag tycker det är så vackert där.

barn2

Jag gick upp tidigt och mediterade själv och gjorde qigong med den här vackra utsikten innan gruppmeditationen kl 6.50.

barn3

På morgonen hade vi olika uppgifter att utföra. Jag matade hönorna :-)

Det var en jättebra vecka! Det var ett fantastiskt ställe med underbar natur runt omkring. Så jag gick promenader på eftermiddagarna och utforskade omgivningen. Tre dagar kom det lärare utifrån och höll föredrag och det var väldigt bra. Det är skönt att komma bort från omvärlden och slippa yttre påverkan en vecka men jag tycker nog egentligen att de tysta retreaten med meditation hela dagarna är bättre. Det blir mer fokuserat och jag lär mig mer. Och jag gillar tystnaden när jag väl är på retreat.

Fast det är klart, det är ju nåt helt annat. De är bra på olika sätt. Det man kan lära sig på ett The Barn-retreat är att arbeta med närvaro och laga mat med närvaro och samtala med närvaro. Och det är jättebra träning. Men svårt.

barn5

Alla som är med på retreaten hjälper till att tvätta, städa, laga mat och att jobba i trädgården.

barn4

På eftermiddagarna tog jag långa promenader i den vackra omgivningen.

Read Full Post »

Older Posts »