Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tystnad’

Tystnad

ims500

Meditationssalen på IMS

Jag hade min sista yogaklass på ett tag igår. Imorgon åker jag till Insight Meditation Center i USA för att vara på meditationsretreat under hela hösten. Tre månader.

Så igår när vi stod stilla efter ett stående flöde och jag påminde om att hitta tillbaka till närvaron i kroppen och att känna efter hur det känns så slog det mig: Det är det här jag kommer göra i tre månader! Träna på att vara närvarande i kroppen och det som händer hela tiden. Att vara med det som är. Studera kroppen, känslor och tankar. ”Knowing what is happening in the present moment”, som en lärare jag hade sa.

ims500_2

Över entrén till IMS står det Metta, kärleksfull vänlighet. På lördag kommer jag dit och retreaten börjar.

Det känns både lite läskigt och lyxigt. Tänk att jag har möjlighet att ge mig själv den här pausen. Och tre månader känns långt nu, men sen vet man hur det är. Helt plötsligt har de där tre månaderna gått och jag är hemma igen. Förhoppningsvis med några fler insikter om mig själv.

Nu är det dags att gå in i tystnaden. Både på retreat och här på bloggen.

Jag har lagt till några bilder från IMS hemsida här i bloggen så du kan se lite hur det ser ut. Om du vill se mer finns ett bildspel på deras hemsida.
http://dharma.org/about-us/virtual-tours/tour-our-centers

ims500_3

God mat och enkelt men eget rum.

Read Full Post »

vaddo
Det är en dryg vecka sen jag kom tillbaka från meditationsretreaten på Barnens ö. Det var så skönt att vara där mitt i den vackra försommaren mellan hägg och syrén. Och det var verkligen en lugn och stilla och koncentrerad retreat. Jag tror det beror på att gruppen är liten och många känner varandra och lärarna Yanai och Catherine har varit lärare på retreaten i över 15 år. Så jag upplevde det som väldigt tryggt och vilsamt och det var bra för min meditation, märkte jag.

staendePå den här retreaten gjorde vi stående meditation två gånger om dan och jag tyckte verkligen om det. Jag har inte varit så förtjust i stående meditation förut men nu hittade jag en väldigt skön närvaro i kroppen när jag stod. Jag kände mig stabil som ett träd.

Men sen när jag kom hem förra helgen blev det genast ganska mycket och överväldigande. Jag hade mycket att göra och ta beslut om och det var mail och prat och mycket yttre intryck. Ganska jobbigt faktiskt. När man varit tyst och i retreatbubblan utan yttre påverkan blir man lite känsligare och och skörare. Och det ska man ju tänka på. Det gjorde inte jag… En lärare hade en bra beskrivning eller bild för det. Att om det är väldigt välstädat hemma märker man en smutsig kaffekopp på bordet väldigt väl. Men om det är stökigt och massa saker överallt så märker man inte koppen. Så det där bruset som finns hela tiden i vardagen och som man är van vid i vanliga fall blir så mycket tydligare och starkare när man kommer från retreat.

Men sen blir man acklimatiserad till vardagen och sitt vanliga liv igen. Man vänjer sig vid bruset. Och det är ju som det ska vara. ”It’s like this now”, som min lärare Carol på Spirit Rock sa.

 

Read Full Post »

spiritrock500_2

Det är inte utan att det pirrar lite i magen! Nu är det dags! På onsdag åker jag till USA för meditationsretreaten på Spirit Rock. En hel månad på retreat! Det blir verkligen spännande och intressant! Jag kommer vara några dagar i San Fransosco innan för att komma in lite i tidszonen och ta det lugnt och kanske gå på något yogaställe och strosa runt. Och på lördag åker jag till Spirit Rock som ligger kanske 45 min norr om San Fransisco.

Det har varit ganska mycket att fixa och tänka på innan. Men nu ska det bli så skönt att bara släppa allt och se vad som händer när jag är på en längre retreat. Det kan bli jättejobbigt. Eller jättebra. Kanske långtråkigt? Förmodligen blir det lite av varje… Jag är i alla fall tacksam mot mig själv att jag ger mig den här möjligheten att förhoppningsvis fördjupa min meditation. Och att jag faktiskt kan göra det. Åka iväg en månad på ett inre äventyr. Och jag ser fram emot att lära av duktiga lärare. Lärarna på retreaten är Sally Armstrong, James Baraz, Carol Wilson, Greg Scharf, Brian Lesage och så en yogalärare, Martha Link, och av det jag har hört om och av dem så är de väldigt bra.

Så hur funkar det på ett meditationsretreat? Ja det är lite olika på olika ställen. Så här kan det vara på Spirit Rock (från deras hemsida)

”What is a typical retreat day like?
The teachers determine the schedules for each retreat, but in general, they are as follows: The day usually starts around 5:30 or 6:00 am with a morning meditation and/or movement before breakfast. After breakfast and throughout the rest of the day, there will be alternating periods of sitting and walking meditations, possibly interspersed with some guided movement. Instructions will be given for sitting, walking and eating meditations.

Meals are eaten in meditative silence, and every retreatant participates in work meditation sometime during the day, either in the kitchen or with housekeeping. There will be a dharma talk in the evening. There are also individual and/or group practice discussions with the teachers periodically. The day usually ends between 9:30 and 10:00 pm; however, the meditation hall is always open for those who would like to continue their practice. Unless it’s specified otherwise, all retreats are in silence.”

Här är en film om Spirit Rock om du vill se hur det ser ut och hur det är.

 

Så nu går jag snart in i tystnaden. Både fysiskt och här på bloggen.

Jag återkommer i mars!

 

Read Full Post »

gaia2

Sen ett par dagar är jag tillbaka från nyårsretreaten på Gaia House. Som alltid när jag varit på retreat i tystnad slår det mig hur mycket mina tankar och mitt sinne går igång efteråt. Hur mycket energi det tar med allt runt omkring. Alla människor, mail, sociala media, allt som drar igång och triggar mig. I tystnaden på retreat går sinnet igång på andra saker, tex att folk inte borde hosta i salen eller varför någon tar för lång tid på sig att ta mat. Men det är mer lågmälda saker. Och jag är medveten om dem på ett annat sätt. Och det är ju det som är meningen med retreat. Att sakta ner så mycket att man hinner bli uppmärksan på det som händer. Bli medveten om tankar och tankemönster. Bli medveten om kroppen och andningen och på hur bra det är att försöka vara närvarande i det som är. Och hur lärorikt det är.

gaia3

Gaia House är ett fantastiskt ställe som jag varmt kan rekommendera. Det ligger i Devon i södra England och det ligger så fint på landet med fält och små vägar runt omkring. I början var det kallt och soligt och jag var fylld av energi när jag gick en snabb promenad över fälten. Dagarna är fyllda av sittande och gående meditationer men efter måltiderna har man ungefär en timme ”ledigt” och då passade jag på att promenera. Första halvan av retreten. För sen blev jag förkyld (det var det här med nysandet och hostandet i salen…) Och då gick energin ur mig. Och så blev det stormigt och mulet. Inte mitt favoritväder… Det var så intressant att se vilken skillnad det var på mitt humör och mina tankar. Så det var lärorikt det också.

gaia

Vi hade tre lärare, Jenny Wilks, Jake Dartington och Caroline Jones och de hade lagt upp retreaten med utgångspunkt på de fyra aspekterna av mindfulness (four foundations of mindfulness). Kroppen, kännandet, sinnet och dhamma (upplevelser, det som är, Buddhas lära) och det var ett väldigt bra upplägg med ett tema varje dag som vi fokuserade på.

Retreat är både fantastiska och jobbiga. Men framför allt är de lärorika. Och de ger verkligen en möjlighet att stanna upp och känna efter. Känna in. Och lära känna.

 

Read Full Post »

kerteminde1För ett par dagar sedan kom jag tillbaka från meditationsretreatet på Fyn i Danmark där jag varit i 8 dagar. Det blir långa dagar av meditation i alla former. Sittande, gående, ätande… Och det är så intressant att se att varje retreat är så olika. Man kanske förväntar sig att det ska vara på ett sätt men så blir det ju aldrig (så det borde man ju lära sig…) Istället är det något annat man lär sig. På det här retreatet var det två saker jag fick med mig lite extra.

Gående meditation
Bredvid Kerteminde vandrarhem där vi var, låg en fantastisk bokskog. Så jag gick dit och gjorde min gående meditation. Jag hittade en fin liten stig där jag höll till. Och jag hittade sån bra koncentration och flow i mitt gående där i skogen. Jag var som ett med rörelsen och skogen och ljuden. Med inspiration av vår lärare Joseph Goldstein så gick jag extra långsamt och utforskade verkligen närvaron och förändringen i varje steg, i varje rörelse. Om man rör sig långsamt märker man förändringen tydligare. Väldigt spännande.

kerteminde2Att vara tyst
Vi var tysta hela tiden (utom om man ville ställa en fråga till lärarna) och jag älskar verkligen att vara i tystnad. Det blir så tydligt hur mycket energi som går åt när vi hela tiden ska vara ”utåt” och på hur man talar utan att tänka efter. I tystnaden tvingas man tänka efter. Varför ska jag säga saker? För att verka duktig? Få bekräftelse? Få medhåll? Vara del i en gemenskap? Med vilken intention säger jag saker egentligen? Är det ”klokt tal” eller är det för att föda något negativt, snacka skit eller skvallra? Är det jag säger nödvändigt? I tystnaden märker man hur lite man egentligen behöver säga. Att tänka efter före och vara medveten om vilken intention man har. Det borde man tänka på jämnt.

Och så givetvis… läraren Joseph Goldstein som verkligen är en fantastisk människa! Så vänlig och kunnig och generös och ödmjuk och en förmåga att förklara svåra saker.
Vilken inspiration!

 

Read Full Post »

Det var inte länge sen jag var på en åttadagarsretreat och nu är det redan dags igen! I morgon, på självaste midsommarafton, tar jag och flera av mina vänner från Vipassanagruppen tåget ner till Köpenhamn och så vidare till Kerteminde på Fyn för att vara med på en meditationsretreat med Uffe Damborg och Joseph Goldstein.

Jag är så glad att få vara med på ett retreat med Joseph! Han är en av de mest kända och kunniga lärarna inom Theravadabuddismen i väst och jag har lyssnat på många Dhamma-tal (föreläsningar) som finns med honom på nätet. Så det blir spännande! Och så skönt att återigen få vara med mig själv i tystnaden. Och att få träna på ”the lovely clarity of mindfulness”.

mindfulness

Buddacitat ur Jack Kornfields bok ”The Wise Heart”

 

Read Full Post »

barnenso18 dagar i tystnad. Ja, lite prat när man har möten med lärare förstås, men annars. Inget prat och ingen kommunikation med den yttre världen. Och det är så härligt med den där tystnaden. Stillheten som uppstår och relationen man får med alla andra retreatdeltagare. En tyst relation, men stödjande. Retreaten ”Awakening the boundless heart-mind” som jag precis kom hem från var verkligen bra. Vilken lyx att kunna ägna mig helt åt meditation och stillhet. Det är verkligen en lisa för själen. Och mycket lärorikt.

Förra året när jag var på retreat var det hårdare. Jag kommer ihåg att jag kämpade mycket med smärta i kroppen och läraren var ganska hård. Catherine och Yanai var mer tillåtande och kärleksfulla. Och det passade mig bättre. Gör det som funkar för dig, sa Yanai. Och jag insåg att jag kan lita på mig själv. Att utforska och prova sig fram. Det heter ju praktik. Det är inte meningen man ska kunna med en gång.

barnenso2De tre första dagarna ägnade vi åt mettameditation, eller loving kindness som det också kallas. Man upprepar fraser om att man önskar välgång och lycka för sig själv och alla varelser och det var intressant att göra det så koncentrerat. Det öppnade upp för en djupare koncentration. Sen övergick vi till vipassanameditation och att bara vara i nuet och att försöka se allt som det är just nu. Det är så spännande och fascinerande och ju mer man håller på ju mer lager öppnas upp.

barnenso3Så det var sittande, stående och gående meditation om vartannat. Och jag passade på att göra lite qigong nere vid sjön på kvällen. Och tog promenader i skogen i pausen efter måltiden. Och toalettstädningsmeditation förstås :-) Alla deltagare får en litet jobb att utföra för att träna på mindfulness i vardagen. När jag sitter mycket inser jag också hur viktigt det är att göra asanas också. Så jag passade på att göra lite i rummet på morgonen. För rygg och höfter och några solhälsningar för att få upp energin. Jättebra.

Nu när jag är hemma igen märker jag verkligen skillnaden på min sinnesstämning när jag sätter mig för meditation på morgonen. Där kom jag in i ett lugn och fokus och med så intensiv praktik gick det lättare att hitta koncentration och stillhet. Här är det så mycket intryck hela tiden så det kräver lite mer. Jag märker hur mycket energi det tar att vara ”utåt” hela tiden. Det är därför det är så viktigt med meditation. Känner jag.

 

Read Full Post »

Older Posts »