Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vipassana’

ims3

Sen en dryg vecka är jag tillbaka i världen igen. Det har verkligen känts som att vara i en bubbla, de här tre månaderna som jag varit på meditationsretreat. Det enda jag behövde göra var att träna på att vara mindful. I varje ögonblick. Jag har inte behövt ta några beslut, inte behövt laga mat och jag har inte fått veta något som hänt i världen (förutom presidentvalet, det fick vi reda på…). Jag har varit tyst och inte haft mobil eller dator.

ims2

När man skär ner på allt det här yttre så blir sinnet lite mer stilla och det är lättare att se vad det håller på med. Och det är det man gör när man mediterar. Notera vad som händer just nu. ”Just watch your mind”, som en av mina lärare sa. Det är så intressant och fascinerande att se vad sinnet kan hitta på. Och så tror man på det. Och reagerar. Så det är häftigt när man kan genomskåda det. Och se att ”inget av det här är ju sant”.

ims4

 

Dagarna har varit fyllda av meditation, både gående och sittande. Och mindfulnessträning i allt man gör. När man äter, borstar tänderna och gör sitt ”yogijobb”, sin arbetsuppgift som alla gör ca 45 minuter om dan. Jag diskade lunchdisken tillsammans med en kvinna från Schweiz.

ims1

Jag har gjort dagliga vandringar i den fantastiska skog som finns där. Sett sommaren bli till höst med alla vackra färger. Och vadat i både löv och snö.

ims6

Varje morgon innan första meditationen gick jag till yogarummet och yogade 45 minuter. När man sitter så mycket som man gör på retreat  är det extra viktigt att göra asanas. Så det var ett skönt sätt att börja dagen på.

ims7

Jag har också haft fantastiska lärare att lära av. Man träffar sina lärare varannan eller var tredje dag i en kvart, för att få instruktioner eller fråga saker. Och varje kväll är det ett dhammatal, en föreläsning, om meditation eller något ur Buddhas lära.

Det har verkligen varit tre intressanta och lärorika månader. Det har både varit kul och jobbigt. Och det tar nog sin tid att smälta allt.

Nu är det skönt att vara hemma igen. Och mindfulnessträningen fortsätter. Det är lite svårare att komma ihåg att vara mindful i vardagen, men desto viktigare!

Read Full Post »

Släppa taget

ims

Det finns många meditationscenter i USA och det är två stora center inom den tradition där jag praktiserar. Spirit Rock utanför San Fransisco där jag var i februari förra året och IMS, Insight Meditation Society i Massachusetts. På IMS har de en tremånadersretreat som de haft sen centret startade för 40 år sen. Det är en tradition från Buddhas tid, att munkarna och nunnorna stannade på ett ställe och praktiserade intensivt under regnperioden som var 3 månader.

Jag känner några som har varit på IMS tremånadersretreat och det har varit lite lockande att åka på den. Nån gång. Om några år kanske… Senare… Men så började jag fundera. Varför vänta? Man vet inte vad som händer i framtiden, så det är väl lika bra att göra det jag vill. Nu. Och så känner jag att jag vill ta en paus efter 5 år som yogalärare på heltid med många klasser på kvällar och helger. En paus med mig själv. Så jag bestämde att åka på tremånadersretreaten i höst!

Jag bokade redan i höstas, för platserna tar slut fort, och sen började ”the pre-retreat-period”, som en av mina lärare kallade det och som hon tycker är lika viktig som retreaten. Då jag får lära mig att släppa taget. Släppa taget om klasser och uppdrag. Ta beslut och fixa för lägenhet och räkningar och att tänka på allt som eventuellt behöver tas hand om när jag är borta. Släppa kontrollen över allt det. Och att släppa kontrollen över vad jag ska göra efteråt. Jag har bestämt att jag tar beslut om klasser och uppdrag när jag kommer hem (förutom mina löpande klasser på Puls & träning och i Sundbyberg som jag fortsätter med). Det känns på ett sätt som en frihet att inte bestämma. Jag får se hur det är och hur jag känner när jag är hemma igen. Ibland måste man släppa taget för att nytt ska kunna komma in. Och ha tillit till att det löser sig.

Att åka på en så lång retreat känns både spännande och fantastiskt och läskigt. Ibland tänker jag att ”vad har gett mig in på” men oftast känner jag att det ska bli så skönt att bara va. Att det enda jag behöver göra under tre månader är att träna på att vara närvarande med det som är just nu. Och få handledning och kunskap av fantastiska lärare. Vilken resa det kommer att bli!

 

Read Full Post »

spiritrock500_2

Det är inte utan att det pirrar lite i magen! Nu är det dags! På onsdag åker jag till USA för meditationsretreaten på Spirit Rock. En hel månad på retreat! Det blir verkligen spännande och intressant! Jag kommer vara några dagar i San Fransosco innan för att komma in lite i tidszonen och ta det lugnt och kanske gå på något yogaställe och strosa runt. Och på lördag åker jag till Spirit Rock som ligger kanske 45 min norr om San Fransisco.

Det har varit ganska mycket att fixa och tänka på innan. Men nu ska det bli så skönt att bara släppa allt och se vad som händer när jag är på en längre retreat. Det kan bli jättejobbigt. Eller jättebra. Kanske långtråkigt? Förmodligen blir det lite av varje… Jag är i alla fall tacksam mot mig själv att jag ger mig den här möjligheten att förhoppningsvis fördjupa min meditation. Och att jag faktiskt kan göra det. Åka iväg en månad på ett inre äventyr. Och jag ser fram emot att lära av duktiga lärare. Lärarna på retreaten är Sally Armstrong, James Baraz, Carol Wilson, Greg Scharf, Brian Lesage och så en yogalärare, Martha Link, och av det jag har hört om och av dem så är de väldigt bra.

Så hur funkar det på ett meditationsretreat? Ja det är lite olika på olika ställen. Så här kan det vara på Spirit Rock (från deras hemsida)

”What is a typical retreat day like?
The teachers determine the schedules for each retreat, but in general, they are as follows: The day usually starts around 5:30 or 6:00 am with a morning meditation and/or movement before breakfast. After breakfast and throughout the rest of the day, there will be alternating periods of sitting and walking meditations, possibly interspersed with some guided movement. Instructions will be given for sitting, walking and eating meditations.

Meals are eaten in meditative silence, and every retreatant participates in work meditation sometime during the day, either in the kitchen or with housekeeping. There will be a dharma talk in the evening. There are also individual and/or group practice discussions with the teachers periodically. The day usually ends between 9:30 and 10:00 pm; however, the meditation hall is always open for those who would like to continue their practice. Unless it’s specified otherwise, all retreats are in silence.”

Här är en film om Spirit Rock om du vill se hur det ser ut och hur det är.

 

Så nu går jag snart in i tystnaden. Både fysiskt och här på bloggen.

Jag återkommer i mars!

 

Read Full Post »

kerteminde1För ett par dagar sedan kom jag tillbaka från meditationsretreatet på Fyn i Danmark där jag varit i 8 dagar. Det blir långa dagar av meditation i alla former. Sittande, gående, ätande… Och det är så intressant att se att varje retreat är så olika. Man kanske förväntar sig att det ska vara på ett sätt men så blir det ju aldrig (så det borde man ju lära sig…) Istället är det något annat man lär sig. På det här retreatet var det två saker jag fick med mig lite extra.

Gående meditation
Bredvid Kerteminde vandrarhem där vi var, låg en fantastisk bokskog. Så jag gick dit och gjorde min gående meditation. Jag hittade en fin liten stig där jag höll till. Och jag hittade sån bra koncentration och flow i mitt gående där i skogen. Jag var som ett med rörelsen och skogen och ljuden. Med inspiration av vår lärare Joseph Goldstein så gick jag extra långsamt och utforskade verkligen närvaron och förändringen i varje steg, i varje rörelse. Om man rör sig långsamt märker man förändringen tydligare. Väldigt spännande.

kerteminde2Att vara tyst
Vi var tysta hela tiden (utom om man ville ställa en fråga till lärarna) och jag älskar verkligen att vara i tystnad. Det blir så tydligt hur mycket energi som går åt när vi hela tiden ska vara ”utåt” och på hur man talar utan att tänka efter. I tystnaden tvingas man tänka efter. Varför ska jag säga saker? För att verka duktig? Få bekräftelse? Få medhåll? Vara del i en gemenskap? Med vilken intention säger jag saker egentligen? Är det ”klokt tal” eller är det för att föda något negativt, snacka skit eller skvallra? Är det jag säger nödvändigt? I tystnaden märker man hur lite man egentligen behöver säga. Att tänka efter före och vara medveten om vilken intention man har. Det borde man tänka på jämnt.

Och så givetvis… läraren Joseph Goldstein som verkligen är en fantastisk människa! Så vänlig och kunnig och generös och ödmjuk och en förmåga att förklara svåra saker.
Vilken inspiration!

 

Read Full Post »

Utomhusmeditation

utemedI fredags satt jag ute bland träden ovanför Vinterviken och mediterade med ett par vänner. I lördags var jag på en endagsretreat med Vipassanagruppen där vi gjorde gående meditation i en fantastisk trädgård och vi gjorde även en sittande meditation utomhus. Så igår kväll när jag kom hem från min klass bestämde jag mig för att gå ut igen. Gå ut och sätta mig och meditera i naturen. Jag bor i lägenhet men har som tur var en liten skog med klippor och utsikt över Mälaren nära så jag tog en filt och kudde och gick ut och gjorde qigong och sedan mediterade jag.

Det ger en extra dimension att sitta ute. Alla sinnen är med på ett annat sätt. Alla ljud, dofter, och känselförnimmelser blir så mycket mer och det är härligt att bara sitta i allt detta i försommarkvällen och bara va med det som är just nu.

Buddha lär ha sagt (något i den här stilen) till sina munkar:
”Här finns rötter och träd, här kan vi meditera”.

Ja det är något speciellt att sitta bland rötterna och träden.

 

Read Full Post »

barnenso18 dagar i tystnad. Ja, lite prat när man har möten med lärare förstås, men annars. Inget prat och ingen kommunikation med den yttre världen. Och det är så härligt med den där tystnaden. Stillheten som uppstår och relationen man får med alla andra retreatdeltagare. En tyst relation, men stödjande. Retreaten ”Awakening the boundless heart-mind” som jag precis kom hem från var verkligen bra. Vilken lyx att kunna ägna mig helt åt meditation och stillhet. Det är verkligen en lisa för själen. Och mycket lärorikt.

Förra året när jag var på retreat var det hårdare. Jag kommer ihåg att jag kämpade mycket med smärta i kroppen och läraren var ganska hård. Catherine och Yanai var mer tillåtande och kärleksfulla. Och det passade mig bättre. Gör det som funkar för dig, sa Yanai. Och jag insåg att jag kan lita på mig själv. Att utforska och prova sig fram. Det heter ju praktik. Det är inte meningen man ska kunna med en gång.

barnenso2De tre första dagarna ägnade vi åt mettameditation, eller loving kindness som det också kallas. Man upprepar fraser om att man önskar välgång och lycka för sig själv och alla varelser och det var intressant att göra det så koncentrerat. Det öppnade upp för en djupare koncentration. Sen övergick vi till vipassanameditation och att bara vara i nuet och att försöka se allt som det är just nu. Det är så spännande och fascinerande och ju mer man håller på ju mer lager öppnas upp.

barnenso3Så det var sittande, stående och gående meditation om vartannat. Och jag passade på att göra lite qigong nere vid sjön på kvällen. Och tog promenader i skogen i pausen efter måltiden. Och toalettstädningsmeditation förstås :-) Alla deltagare får en litet jobb att utföra för att träna på mindfulness i vardagen. När jag sitter mycket inser jag också hur viktigt det är att göra asanas också. Så jag passade på att göra lite i rummet på morgonen. För rygg och höfter och några solhälsningar för att få upp energin. Jättebra.

Nu när jag är hemma igen märker jag verkligen skillnaden på min sinnesstämning när jag sätter mig för meditation på morgonen. Där kom jag in i ett lugn och fokus och med så intensiv praktik gick det lättare att hitta koncentration och stillhet. Här är det så mycket intryck hela tiden så det kräver lite mer. Jag märker hur mycket energi det tar att vara ”utåt” hela tiden. Det är därför det är så viktigt med meditation. Känner jag.

 

Read Full Post »

huvudI helgen var jag på en helgmeditationsretreat med Vipassanagruppen. Jag mediterar hemma varje morgon men det är väldigt nyttigt att ha ett par dagar då man mediterar mer ihållande. Och sitter tillsammans med andra. Det händer väldigt mycket när man sitter lite mer koncentrerat. Det går upp och ner. Ibland har man världens flow, och ibland är det mycket motstånd och hinder. Buddha specificerade det han kallade för de ”fem hindren för meditation”. För de dyker upp för alla, och det kan ju vara skönt att veta. Att man inte är ensam om dem. Och om man lär sig se när de dyker upp kan de vara lättare att hantera. -Aha, där kommer rastlösheten igen. Till exempel.

Så de här är de femhindren:
Trötthet/mental slöhet: Att man helt enkelt somnar bort, eller att man känner sig allmänt likgiltig och inte
orkar engagera sig.
Rastlöshet: Sinnet hoppar hit och dit. En oro både i sinnet och i kroppen. Man har svårt att sitta still och vill någon annanstans.
Begär: En längtan eller strävan att ha det bekvämt, tänka på trevliga saker, hålla fast vid sköna förnimmelser
och upplevelser i meditationen. En längtan efter att sittningen ska ta slut. Den goda maten man ska äta sen…
Motvilja/irritation: Avsky mot obehag i kroppen, att något/någon stör runtomkring, att man har förväntningar som inte uppfylls och som skapar irritation.
Tvivel: Att helt enkelt tvivla på vad man håller på med.  Är det verkligen bra med meditation? Vad gör jag här egentligen?

Och de kom verkligen på besök i helgen…

På lördagen rullade allt på, jag gjorde mina sittande och gående meditationer och tycker jag hittade en bra närvaro i det jag gjorde. Men sen på söndag morgon, pang, var det som alla hindren kom på en gång. En ”multiple hindrance attack” som en kompis kallade det. Det värsta var tvivlet och jag ifrågasatte verkligen vad jag höll på med och varför, och det är som att när hindren kommer och de får sitt grepp är det väldigt svårt att släppa dem. Jag sitter ju där och är helt utlämnad åt mina tankar och ältande och problem som jag skapar och som inte är sanna. Men det kan jag inte se då. Just då är allt verkligt. Och det blir väldigt jobbigt. Så jag är glad att man varvar gående och sittande meditation. För när klockan ringde (efter vad det kändes som en evighet) och jag gick upp i Vitabergsparken för gående meditation, kunde jag se vad som pågick och jag kunde få lite distans till mig själv. Det var skönt. Sen var jag redo för en ny sittning och ett nytt möte med hindren. För det är ju det man lär sig av. Ibland behöver det vara lite jobbigt, men det gäller att inte ge upp. Och det är något med meditation, även om det är jobbigt ibland så vet jag innerst inne hur bra det är. Och i morse satt jag på min meditationskudde igen.

Det var likadant med yogan. När jag började med yoga tyckte jag ofta att det var jobbigt och tråkigt på klasserna. -Vad håller jag på med det här för, tänkte jag. Men någonstans kände jag nog att det var bra i alla fall. Så jag fortsatte. Och sen blev det bra. Ibland går det upp och ibland går det ner. Det är så livet är.

 

Read Full Post »

Older Posts »